Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Slädfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friskt an till min flicka, min utvalda tärna!
På sjön, lätta trafvare, kasta dig ner.
Knirr knarr! nå gå på! Jag har brådt om sekunden.
Flyg fram som en brusande störtvåg i sunden,
Som stormiln i lunden,
Som pilsnälla falken, när rofvet han ser.
»Välkommen, välkommen! du fryser, du darrar,
»Hur frostig din lock och hur snöig din arm!» —
»Åh, lappri! der ute visst snödrifvan knarrar;
»Men kärleken hållit mig eldad och varm.
»Väl sökte mig frosten och qvällskylan hinna,
»Men tanken på dig, du min hulda väninna,
»Kom hjertat att brinna
»Och blodet att svalla så friskt i min barm.»
»Nu månen i sjöspegelns glas sig förlustar
»Och lyfter sin hufva från anlet och blick.
»Der ute min springare stampar och frustar,
»Han gläds åt det muntrande foder han fick.
»Han viste nog, att det till dig skulle lända,
»Och derför åt skyn stodo öronen spända
»Och ögonen tända,
»Och derför som ljungelden framåt det gick.»
»Hör ulfvarne tjuta! För sent till sitt byte
»De komma. Jag re’n dragit fram öfver sjö.
»Fritt drifvorna yre och vindarne ryte,
»I svanbarmens snö jag vill sjunka och dö.» —
Jag sjunker. Min kind på dess ejderdun hvilar.
Hvad bry mig de frostiga stormarnes ilar!
Som majsol ju smilar
Emot mig min hulda, min älskade mö.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
