Lefnadsteckning. Carl Fredrik Dahlgren föddes på Stens bruk i Qvillinge socken i Östergötland 20 Juni 1791. Föräldrarne voro Sven Dahlgren, förvaltare på nämda bruk, och Elisabet Lundgren, dotter af handlanden J. Lundgren i Norrköping. Om hans tidigare ungdom saknas alla underrättelser. Endast om sin mor hördes han sedermera tala, och då med uttryck af kärlek och tacksamhet. Han skickades till Linköpings skola. Här fick han till lärare magister L. J. Boræus, sedermera prost och kyrkoherde i Norra Vi i Linköpings stift. Denne like bistre som outtröttlige och skicklige lärare har Dahlgren sedan i sina skrifter skildrat, först flygtigt och på ett burleskt och föremålet föga värdigt sätt i Molnskyarne, sedan med djup erkänsla och tillgifvenhet i Nahum Fredrik Bergströms krönika. Att denna senare skildring är sann och den förra osann, finner man på ett nästan rörande sätt af ett bref till Dahlgren från en hans inedlärj unge under Boræus, skrifvet nära 30 år senare. Brefvet skildrar brefskrifvarens sammanträffande med sin och Dahlgrens gamle lärare under ett prestmöte i Linköping 1831. »Med en besynnerlig känsla afvaktade jag Boræi inträde ibland oss, der vi sutto bredvid ståtliga ölkannor och omgifna af ett så tjockt rökmoln, att vi knappt sågo hvar andra. Jag hade ej sett honom, sedan han satt i skolmästarelexan, och med en viss skolfruktan, samt något förlägen öfver min tobakspipa (ty till den grad hade det lyckats honom att hos mig outplånligt intrycka sin fruktansvärda personlighet), väntade jag nu att få se en mager, bister och förgrymmad man komma inrusande med en anspach under armen. Väl lugnades jag något af hans gälla skratt under hela trappgången; men jag viste af erfarenhet, att detta var en allt för opålitlig profet af hans lynne för följande ögonblick eller tolk för det närvarande; ty huru många gånger, sedan han på Jerntorget utbrustit i ett gapskratt, vid hvilket skolhus, slott och domkyrka darrade, fick man icke höra