utmärkelse; den innehåller första delen af Nahum Bergströms krönika, ett af de bästa af Dahlgrens arbeten. Hvem, som i yngre dagar läst denna hänförande skildring af ungdom och ungdomsglädje, minnes den ej med glad tacksamhet? I synnerhet äro de första kapitlen värda att sättas näst efter Bellmans påbörjade sjelfbiografi. Men planen är hafsigt uppgjord, om ens uppgjord; skildringens styrka och sanning aftager mot slutet. Den andra delen, som återgår till teckningen af Nahum Bergströms barndom, är säkerligen en trogen bild af Dahlgrens eget lif såsom lärjunge vid Linköpings skola. Sommaren 1831 reste Dahlgren till Köpenhamn, mottogs med smickrande vänskap af Oehlenschläger och firades med broderlig välvilja af flera bland Köpenhamns litteratörer. Denna vistelse räknade han bland sina gladaste minnen. Tredje delen af kalendern Freja för 1833, innehållande novellen, De tre familjerna, lider af orimligheter, öfverdrift och en ofta vårdslös stil; men innehåller derjemte några lyckliga skildringar. Så mycket förträffligare är novellen, Förlofningen, i kalendern Aftonstjernan. Genom personernas karakterssanning, skildringens måtta och tukt och stilens omvårdnad tör den vara Dahlgrens bästa. År 1832 gifte sig Dahlgren med sin ännu lefrande maka, Sofia Kristina Christiernson. Johan Olof Vallin lyckönskade honom med dessa ord: »Tacka Gud, att du får en maka, som ej är en lärd i stubb eller femme auteur, utan helt simpelt en god hustru, som vårdar ditt hus och dig sjelf, så att du ostörd får vara hvad du föddes till. Hon är den bästa sånggudinnan.» 1834 års urtima riksdag sammanträdde. Dahlgren var åter riksdagsfullmägtig. Han insattes af presterståndet i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet och ansågs ega ganska stort inflytande bland sina ståndsbröder. Bland hans yttranden i ståndet kunna nämnas: mot regeringens insläppande i styrelsen af Rikets ständers bank; mot sjöförsvarets läggande under Krigskollegium; för rättigheten att anlägga enskilda teatrar; för öfverlemnandet åt Kongl. Maj:t. att ordna näringsfriheten. Han valdes af presteståndet till fullmägtig i Riksgäldskontoret. För tredje gången utsågs Dahlgren till riksdagsman. Det var till riksdagen 1840. Till politisk verksamhet var Dahlgren föga egnad. Det är att vänta, att den, som utan särskild begåfning för en sådan verksamhet eller utan politiska och statsvetenskapliga studier införes den, skall utöfva den samma mer eller mindre »på känn.» Man går framåt eller står stilla utan verkliga och objektiva skäl. Personliga intryck få afgöra