Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsvägen eller det opåräknade mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så outtröttlig i sin sång, den rika,
Han var, som presten Nyman att predika.
Med sann mimik förband han glada sången:
Än var han Movitz, än en Ulla huld,
Än Dunderbom i åtbörder och gången,
Än brodern Löfberg, känd för stryk och skuld,
Än Södertelge han på fyra stälde
Och på en gång båd’ grymtade och gnälde.
Och länge, länge skall hans hugkomst firas
Af vänskapen, och kring hans kära grift
En majfrisk krans af saknan’s händer viras
Och sorgens tårar fukta runans skrift.
»Var han er vän?» så afbröt vandringsmannen. –
Om han det var? Visst var han det, för fannen! –
»Se’n ni mig lärt en Brikollist begripa,
»Säg äfven väl, hvad är en rabulist?
»Jag derpå är så klok, som vattnets vipa
»På orsaken till dimma, storm och mist.
»Säg, kommer rabulist af Raab i tiden?» –
Det var då hin till karl att vara vriden.
En rabulist det är en mörksens slända,
Som ej kan trifvas i Guds klara dag,
Som hvarje qväll mot rutor vill sig vända
Och dem slå sönder med sin vinges slag.
En rabulist är den, som far och surrar
Och hvisslar hela natten om och hurrar.
Han svarade: »Då är det otyg bara,
Ej söner utaf Raab, som jag förstår.» –
Låt, herre, denna sak å sido fara,
Man ej så högt om dylikt snacka får.
Men nog härom! Ej rosa vi, ej klandra.
Kom, låt oss upp till vännen Karlmark vandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
