Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegi öfver Brodren Stjernstolpe, vanligtvis kallad Brodren Wetz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elegi öfver Brodren Stjerftstolpe vanligtvis
kallad Brodren Wetz.
Hösten var kommen. I lundarne svängde
Brusande stormen på regnfylda vingar,
Neptun med gaffeln slog mörkgröna ringar,
Nattugglan skrek från sin slokgran »klädhvitt!»
Talgögd Orion från skyfästet blängde,
Månen stod frostbiten, kulen och bitter,
Slutadt var svalans, var bofinkens qvitter,
Löfvet på marken låg gulnadt och spridt.
»Nu är det min tid,» sad’ döden, och lyfta’
Bågen och fattade pilen med handen,
Blickade så utåt Mälarelanden,
Der broder Wetz gick och tralla’ G-dur
Huru han måtta’ och huru han syfta’,
Wetz för den grymme tyrannen blef målet.
Oförtänkt föll han, som axet för stålet
Eller som blomman för störthaglets skur.
Alla Najader med tårvätta kläden
Greto den glädtige sångarens öde.
Ja, ut grifterna sjelfva de döde
Nämde det grymt, att så hastigt han föll.
Skogsguden sörjde, matt lutad mot träden,
Neptun svor till midt i forsande stråken:
»Wetzen är döder; det är ju hin håken!
Han, som febusiska tömmarne höll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
