Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Karl Aug. Nicanders jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty hvad är sången? Klangen ej, som tjusar
Ett djuriskt sinne med sju låga ton,
Begären lockar, smeker och berusar
Och hymner stämmer inför lustans thron;
Ej detta spel, som dygd och oskuld hånar
Och endast drägten utaf konsten lånar
– Men ej dess skönhets sanna drag och lif –
Till lumpet pris för dårars tidsfördrif.
Så var ej du, begråtne sångarbroder.
Ej så din luta här i stoftet klang.
Djupt kände du, att dygden blott är moder
Till allt, hvad konsten eger högt i rang,
Att skönhetssinnet, liksom skaldegåfvan,
Likt dagens ljusflod, kommer ifrån ofvan
Och, hvad från det ej lånar ton och sång,
Är jordiskt och förkastligt på en gång,
Ej för den lystna hopens fikna blickar,
För stundens korta njutning eller kraf
Naturens konung sina gåfvor skickar
Och strör sin gudaprakt kring land och haf,
I blommans färgspel på de gröna ängar,
I källans glitter, bäckens silfversträngar
Och fjellets topp, hvars snöbetäckta glans
Bär öfver molnen himlens gyllne krans.
Nej, för att menskan lyfta utur gruset
Och lära henne se i allt en Gud,
Steg lefvande till jorden himlaljuset,
Steg ifrån höjden tusen stämmors ljud.
Med hvarje morgon dessa budskap komma,
Att huldrikt mana alla ädla, fromma
Och rena bröst till dyrkan af den magt,
Som så i allt sin gudaskönhet lagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
