Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnskyarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vallhornet tutar i skog.
Vågen brusat nog.
Nu han sakta gungar
Svan och hennes ungar.
Fogeln börjar sjunga
Med en nystämd tunga.
Hvita dufvor svinga
Öfver skogens toppar.
Blommans röda knoppar
Öppna sig och bringa
Doft kring lund och strand.
Se, så är naturen, så är menniskolifvet!
Systrar! helsen Sveriges svan
På hans ljusa ban.
Hell dig, du sångens son!
Hell dig, ja hell! Ej långt ifrån
Din faders tjäll vi voro.
Natt och dag vi foro
Opp i skyn, att se oss om,
Om du snart till baka kom.
I tvenne år vi saknat dig.
På molnens stig
Vi återse dig här.
Hell dig, o Sveas son, så kär!
Hell dig!
Ja, hell dig! ropar Schelling och trycker Amadei hand.
Afskedets timme stundar. Dagen är snart viken och med
den det sista ljufva. Min son! Gud välsigne dig! Hans
ande vare öfver dig i allt, hvad du företager. Vi skiljas
och återse ej hvar annan förr än der ofvan. Kom i håg,
hvad vår mästare sagt: »Den, som mycket gifvet är, af
honom skall ock mycket varda utkrafdt.» Gud vare med
dig. Låt Kristus lefva i ditt inre! Den, som har honom i
hjertat, har allt, och, utan honom, med allt – intet. Tänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
