Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molnskyarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gröna lansarnes här
Mot dig åter
Ibland klippor och skär.
Svea, gudinnan, hon gråter
Af fröjd att dig åter få se.
Bugen er, kroniga toppar, till baka!
Han kommer! O, se,
Hur de raska delfinerna skaka
Hans ljungande spann.
Se, hur grann
Vågen hjulen synes skära,
Stolt att bära
Sångens son.
Hell dig, du gudarnes lån
Till ett slägte, som glömt
Det gamla och stora,
Hvars krafter sig tömt
I gycklande lekverk, som gått att förlora
Sig sjelft i tidernas flod!
Hell dig och ditt mod!
Res åter det fallna!
Värm upp dessa hjertan, som kallna!
För ära och Gud
Värm upp dem med sångernas ljud!
<i>(Atterboms systrar, jemte Eufrosyne, och några flickor, skynda till
stranden. Atterbom uppstiger på land. Musik höres från
vattenpelerne. Systrarna flyga i hans famn. Alla hans vänner
stå i en ring, glädjedruckna. Gamælius gnuggar sig i
ögonen och undrar, hvad det är, reser sig upp, kastar sig öfver
runstenen och hastar till stranden. De unga flickorna omvira
Atterbom med blomsterkransar. Dahlgren tager Palmblads
chinesiska lexikon och kastar det af glädje i sjön. Palmblad
svir. Hammarsköld skrattar. Slutligen kaster sig Gumælius i sjön
och räddar det. På Atterboms axel hoppar Fogel Blå och smeker honom.
Sondén kommenderar: gevär för fot. Vattenpelarne nedsäna sig. Han
tackar manskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
