Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem det är. (Öppnar brefvet, läser; men släpper det mekaniskt
ur handen och vänder sig förstummad mot fönstret.)
FREDRIKA. Min Gud! hvad är det? Jag blir förskräckt...
Du bleknar... Hvem är död? För Guds skuld, jag tror du
gråter! ... Janne, bästa Janne, hvad är det?
KULLMAN. Dahlgren är icke mer!
(Stum scen.)
ANNA STINA (i dörren.) Smöret är färdigt nu, nådig fru!
FREDIKA. Jag kommer strax! Lägg upp det på fatet
så länge.
JANNE. Här är brefvet, som pappa tappade.
KULLMAN (öppnar det å nyo och läser:) »På den aflidnes
»anmodan tar jag mig friheten avertera Tit. om, hvad redan
»notifikations-kortet ger vid handen, min medbroders,
»komminister Dahigrens, frånfälle den 15 hujus. Öfvertygad om
»Tit. varma deltagande i en så nära bekants död, får jag
Ȋfven yttra, att jag i honom saknar en redlig embetsbroder
»och vän, äfvensom församlingen en nitisk lärare och det
»allmänna en driftig medborgare. Efter naturens vanliga
»gång borde han visserligen haft att räkna på en längre
»lifstid; men Försynens vägar äro icke våra vägar, och vi
»måste med undergifvenhet lära oss emottaga äfven det
»oangenäma, väl vetandes, att vår bedröfvelse, den dock
»timlig är och lätt, föder af sig en öfversvinnelig glädje.
»Länge hölls ej den saliges stofthydda vid sjukbädden.
»Förliden Tisdag 14 dagar sedan hemkom han från en
»begrafning och sade sig vara illamående med tyngd öfver
»hufvudet och rysningar. Jag åtog mig genast att de
»följande dagarne förrätta bönestunderna för honom. Såsom
»någonting anmärkningsvärdt må nämnas, ehuru man ej bör
»fästa sig vid skrock, att, då jag om morgonen steg in i
»sakristian, prestkappan, som hänger på sin vanliga spik,
»rörde sig trenne gånger, liksom någon osynlig hand skakat
»eller försökt lyfta henne. Dödgräfvaren säger sig ock
»någon af de påföljande dagarne hafva, mellan kl. 10 och
»11 om aftonen, hört spel på orgorna i kyrkan; och, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
