Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya gentila svepningen på en nykommen gäst och fälla
bittra tårar deröfver, att de af svepningen ej få lägga sig
till åtminstone en tyllremsa. Der går ett justitieråd,
kringknuffad af alla dem, som han orättvist dömde från hus,
egendom, ära och lif. Vid för hårda angrepp vädjar mannen
till sitt obefläckade samvete. Då håller sanningen fram
för honom en spegel och ryter till: »du ljuger!»
Men nej! Jag måste skynda min fart. Kamraterne
böra ej duperas. Ha! jag kan ännu fransyska, märker jag.
Öfver skog och berg skall ridten gå. – Men hvad? Hvem
är denna gestalt, som så rädd smyger mellan träden? En
skugga? Nej! den skimrande drägten, ungdomslockarne, de
ännu ej förvissnade blommorna på kinden tillkännagifva en
varelse från lifvets riken. Hon bär ett sofvande barn under
kappan. Så sakta, så tyst hon smyger, blickar sig omkring
och skälfver, stadnar och torkar svetten ur pannan! Hon
sätter sig på en graf. Jag vill skynda fram.
QVINNOGESTALTEN.
Så är jag då’ vid porten af min gerning,
Och nyckeln bär jag här, som den skall öppna:
Den hvassa nålen. Sänkt i hjertats djup
Af denna pant, min vällust och min fasa,
Mitt barn den viga skall till dödens, grafvens.
Slit dig, o gren, ifrån den stam, dig burit!
Dö, blomma, från den stjelk, som fostrat dig!
O! der midt öfver, under lönnars brudsång,
Den första gnistan tändes till min jemmer.
Der slöt han mig intill sitt bröst, förförarn,
Och svor vid solen, himlens skönsta dotter,
Vid midnattsmånens rena, kyska blick,
Vid kyssars eld och tårars regn på kinden,
Att evigt älska mig i lust och nöd.
Och evigt dog min oskulds helga blomma,
Fullbordadt helvetsverket var. Som vinden,
Se’n blomman blifvit kyst, han flög sin kos,
Och alla ljusa löftens glada skimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
