Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kall som is, sig tryckt derpå ... Hvad ser jag?
Ett blodstänkt linne skymtar för min syn...
O himmel, fräls mig! ... Jag förgås af skräck.
(Hon dignar ned. Barnet vaknar och börjar skrika. Man hör
åkande på vägen)
QVINNAN. (uppreser sig.)
O himmel! Jag är röjd! Min vanmakt röjt mig!
Så tystna då, gjut ut i svarta natten
Ditt sista ljud af jordens tunga smärta,
Du sorgens barn, ifrån hvars rosenläppar
Än modersnamnet aldrig klingat! Tystna,
För evigt tystna att förtiga evigt
Den synd, jag gör! Nu lifvets kyss, – så dödens!
(Hon kysser barnet och sticker nålen i dess bröst. Dahlgren flyr
bort af fasa.)
Fjerde scenen.
CNATTINGII ANIMA (ridande på en metvurst.)
Ju mera korfven fylls, dess mer han pöser,
Så säger Plato, också nämd Plotin.
Jag mins ej noga, hur den karlen heter.
Det är kuriöst, att likt kameleontens
Är ock de dödes lif. Luft blir dock luft.
Den går, liksom den kommer. Intet korfskinn
Blir deraf mättadt, om ock fyldt och uppblåst.
Så ock med menskan. Ej af bara vädret
Och torra solskenet hon lefva kan.
Det ideela måste ha sin motsats
I det reda, – så har Schelling ordat.
I lifvet ej jag rätt förstod hans mening;
Nu efter döden först jag honom aktar
Som jordens största ljus näst Bell, Lancaster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
