Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till brodren Kullman den 21 April 1828, då han afflyttade till sitt pastorat i Södertelje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad månens sken dock täckt hvar nejd försilfrar!
Som filbunkar se jordens sjöar ut;
Nej, rättare, som monitörers brickor.
Hvad skogen skimrar der af ljusa floder,
Och skuggor dela sig som jägarflockar
I dälderna, der vakan ännu klagar!
Nu sofver jorden, – oxen liksom myran,
Och arbetskarln med spaden till sitt örngått.
Vi endast vaka. Natten är vår dager,
Vår arbetstid, till dess vår morgon gryr
Vid domsbasunens ljud och östern klarnar.
Men, à propos, hur var det nu med korfven?
Jag räds, att jag för tidigt flög från jorden.
Hon var dock skön med sina enkla rätter.
Se der en trädgård! O, hvad kostlig anblick!
Spenat, rädisor, sparris öfverallt,
Ärtskidor, lök, potates, kål och rofvor...
O himlamat!... meloner... Ack, jag dör!
St! Skrämdes icke der en orre upp?
O, låge du som stek uppå min hand! –
Men tyst! hvad ser jag? Ha! er känner jag.
Från Ursa Major sällskapet lär vara.
EN ANDE. Hör på, min herre! känner ni någon vid
namn Cnattingius?
CNATTINGIUS. Jo, något. Han flög nyss förbi. Jag tror
nästan, att han tog kosan ditåt.
ANDEN. Han har en gröngul fläck öfver venstra ögat
af förnuftet.
CNATTINGIUS. Förlåt mig, mina herrar! det är öfver
det högra.
EN ANNAN ANDE. Venstra sidan af viljan skall vara något
inkrusterad och sjelfva maggropen sprängd.
CNATTINGIUS. Origtigt, mine herrar, origtigt. Det är
hans kusin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
