Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal öfver Barbara, hållna i sällskapet Par Bricole. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla frukost. Gumman Noach öppnade fönstret och jagade
ut alla flugorna. Himmelen började klarna. Med en liten
röd, gnistrande peruk uppträdde solen i fästets
parlamentssal. Genast skyndade allt, hvad lif och anda egde,
att springa öfver däck. Ormen och daggmasken krälade,
bocken flöjde och lammet hoppade. Med flaskan i hand
stod Noach så säll och jemte honom hans trefliga gumma
i karmosinröd kofta. Glada drucko de Par-Bricoleriets skål
och slogo pokalen i kras mot Araraf, så att bitarne flögo i
pannan på månen, der de ännu sitta qvar och skina. Stor
var dagen, högtidlig var festen. Med lutan i hand stod
Barbara högst på spetsen och sjöng:
Ändtligt är storbyken slutad. Naturen,
Tvättad och nystärkt, ur hafvet står opp,
Visar sin blommiga, gröna salopp,
Solhattens prakt, af sefirerna buren.
Allt splitter nytt ifrån tå och till topp.
Dammet är borta, som fötterna höljde,
Solbrända händerna hvita som snö,
Barmen en glänsande, svanbetäckt sjö.
Länge den hulda i badet sig sköljde.
Nu är hon täck som en femton års mö.
Ej mera menniskan vatten skall dricka;
Kommen är drufvornas härliga tid,
Kommen med bägarens gyllene frid.
Ej mer af vatten skall jordklotet hicka,
Men utaf drufvor, som digna dervid.
Böljan som svartalf skall bo under jorden,
Rankan bli ljusalf i luftverldens slott,
Källan ej ha hvarken skum eller spott.
Glädjen, ljuslockig, från södern till norden
Sträcka skall vingen på punschbålar blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
