Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undantag af samvetet, fick väl ingen del af hans lekamen eller
själ någon ro på jorden. Ofta måste en resande här erlägga
i banko, hvad han borde betala i riksgäld. Kom det sig
deraf, att bankens pappersbruk Tumba ej ligger långt härifrån?
Men à propos om Tumba! Jag träffade här min landsman P.,
hvilken var stadd på en kemisk undersökning af
bankens papper. Hade jag tänkt något för mig, skulle jag,
ledd af patriotism, då jag var så hardt nära rikets förnämsta
och nästan enda guldgrufva, låtit afkläda mig mitt linne
för att, såsom en ringa gärd, lägga det på fosterlandets
altare. Nu förglömde jag det. P. afreste.
Snart fick jag hästar. Sefirerna blåste sitt adagio i en
öppnad svagdricksbutelj, och solen göt sitt guld på dess
botten. Skjutsen var betald, drickspenningar utdelade och
ställets beborstade genus blidkad. Ett nytt mod uppgick
i mitt hjerta, jag lät kroppen lodrätt nedfalla i kärran och
fortsatte under de gladaste utsigter resan till Södertelje.
Staden har verkligen sina skönheter och environerna på
andra sidan äro rätt vackra. Utom gästgifvaregården synes
f. d. rådhuset med sitt torn förtjena mesta uppmärksamheten.
Det skall, efter våra nyare konstdomares påstående,
hafva ett slags likhet med rådhuset i Aachen, der Karl den
femtes peruk ännu förvaras och årligen friseras upp för 10
gyllen. Det synes, likt herr Bloms små hus, snart kunna
blifva flyttbart. Några rutor voro, om jag ej misstar mig,
solblinda, och andra sönderslagna, må hända, i senare fallet,
för att lemna desto friare anderum åt gudinnan Justitia,
hvars hufvud i en qvalmig omgifning naturligtvis blir tungt,
omdömesförmågan slapp och tankarne ej sällan något töckniga.
Sedan jag besett stadens märkvärdigheter och återkommit till
gästgifvaregården, hade hästarne likväl ännu icke
anländt. Jag upptog mitt skriftyg, satte mig på en trappa
och tecknade följande rader till en af mina gynnare i Stockholm.
"Ehuru mindre känd, tar jag mig friheten att uppvakta
Tit. med ett bref hvilket, fastän obetydligt till sitt innehåll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
