Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, under det jag, likt de episke skalderne, kastat
läsaren midt in i händelsernas lopp, förglömmer jag att göra
honom bekant med den resande sjelf. Den sanna blygsamheten,
som är en så utmärkande dygd hos vår tids författare, kräfver
också denna gärd.
Med solen midt framför sig och den nyss lemnade staden på
ryggen, sitter vår man i den redan omförmälda reskärran.
Från munnen utgår en lång, smal pump, instucken
i en rykande ångkittel af en tums öppning. På hufvudet
dansar, likt locket öfver en sjudande gryta, en kupig mössa.
Framför de båda själens kikare hänga ett par glasögon med
blå taftsgardiner för att förbyta solstrålarnes besvärande
eldmassa till en ordentlig blåbärs-crême. Kroppen är, lik en
metvurst, instoppad i skinnet af en tunn reskappa. Stundom
förändras denna scen, då öfver den åkande klädhängaren
utbreder sig en förnött rock af samma färg med de för herr
Ankarsvärd kasserade ryttarebyxor, försedd med en sammetskrage,
hvari tiden ristat sina bomärken. I skeppsdockan af
den högra handen hvilar en last resesnus. I venstra knapphålet
svajar, som från ett kastell, en blå flagga, medan från
näsans kanonmynning starkt saluteras för de förbiseglande
gärdesgårdarne, med sina master af granstörar och sitt
tacklage af spindelnät.
Bredvid sitter sjelfva körsvennen, försedd med en stor
piska hängande tvärs öfver ryggen, en mantille af en
vidlyftig bondkapprock, under hvilken en hel hofrätt med
beqvämlighet kunnat nedslå sina bopålar; med ett par armar,
snarare bestämda att gå på, än att köra med.
Enformnigheten generar. Jag beslöt för den skull, såsom en
förströelse, att taga skjutsbonden under min upptuktelse.
Jag började med att samtala om den Schellingska filosofien.
Den hade han aldrig hört talas om. Jag tillbjöd
honom då till hans förkofran, i stället för skjutspenningar,
nämnde tänkares på svenska öfversatta föreläsningar om
"Methoden för det akademiska studium," på det
han derigenom måtte komma i tillfälle att något intränga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
