Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några betydande herrar, minst baroner, om ej grefvar!
Farväl då, min lilla Kloris, som så lätt sväfvar genom gången
med anvisning på det begärda rummet! En stund derefter
kom jag i samtal med den ene, för hvilken jag tog mig
friheten hemställa, om icke den öfversta byggnaden på
stadskyrkotornet liknande ett par byxor. Mannen såg visserligen
med mycket begrundande på tornet, men tycktes ej rätt
fatta min anmärkning. Kanske förstår han ej språket; torde
hända, han är ett slags legations-sekreterare hos någon
minister. Slängkappan med det röda fodret, den röda,
framstickande vesten gåfvo mig starka anledningar till denna
förmodan. I det samma kom hans reskamrat, hvilken jag
igenkände för en bekant. – "Hvart erna herrarne sig, om
jag får fråga?" – "Vi äro stadde på utländsk resa, först till
Paris och sedan till Rom." – Nu förstod jag, hvarföre
källaren i hast blifvit så snuskig, slängkappan fått rödt
foder, syrtuten sibiriska lamskinn, och sjöskumspiporna hängde
som tvenne blåsbälgar ur de öppnade mungiporna. Man
tillbjöd mig en plats på kuskbocken bredvid betjentgossen,
dock till höger. Jag tackade med tillkännagifvande, att jag
alltid undflytt ärans höjder; för öfrigt färdades jag hellre i
schäs, emedan dylika åkdon med sina två ben äro mera
menskliga än de med fyra. Klockan slog nu half sju i tornet.
Charlotte var sysselsatt med sina höga resande. Jag fick
mig ändteligen en hare, som slängdes till mig. De tvenne
stöfvarne, min knif och gaffel, gjorde derpå genast sin jagt.
Måltiden var snart fullbordad. Jag sköt stolen undan, steg
upp, betalade, tog min piska, steg upp i åkdonet, spottade
i stallväggen, gäspade, snusade, nös, for ut genom porten
och suckade: "Här var intet äfventyr att finna; nu har jag
ställt mig rätt väl med läsaren!"
När man gör kalas, börjar man alltid med att sopa och
skura golfven, damma väggar, stolar och speglar, sätta blommor
i glasen, löf i spislarne, strö granris på golfvet. Så
vill också jag göra, innan jag börjar min lofvade berättelse,
ehuru kalaset blir ganska måttligt.
Jag förutsänder alltså en liten naturbeskrifning. Någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
