Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min resa till Småland. Fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor spegel har jag ej att erbjuda. Till venster ser man
dock en sjö, för långt aflägsen, att någon af oss kan skåda
sig den; men den fåfänga solen, som hela dagen blott
speglar sig, ser jag med sitt anlete blicka ned på den lugna
ytan. Stolar med gröna öfverdrag ega vi öfver allt i dessa
kullar och små höjder. Det stora matbordet saknas ej heller:
en lång sträcka af åkrar, hvarpå Ceres framsatt sina
brödkorgar; stekar finna vi på ängarne och längre bort i en
hage till och med lam- och kanske harstek; eller, om det
behagas fogel, så hafva vi der tättingar, skogsdufvor och
jemväl domherrar, om jag ej bedrar mig. De rinnande bäckarne
släcka vår törst, och säkert finnes i den höga inspektorsbyggningen
bortom Svärta ytterligare förfriskningar. Hvad göres oss mera
behof? Dessert? – Den kan ej komma förr än hösten, när de
gula kloten mognat i aplarne. Men jag pratar, så att läsaren
kanske blir mer hungrig på verklig mat, än på min historia.
Skall jag då teckna taflan annorlunda? Må göra!
Se, huru skön aftonen är! Han har satt sig under skuggan af
molnen att hvila. Med solstrålen i sin blick lutar
han sitt blomsterhufvud mot kullarne. Med den ena handen
upplyfter han i ett fjerran regnbågens solfjäder, och i den
andra håller han den gyllene himlagloben. Midt emellan
hör jag åskan mullra, men på ett betydligt afstånd. Från
det mörka molnet utgå regnstrålar, liknande ned i marken
stående spjut. Dock snart är den ljungande dunderguden
försvunnen. Solen nedsjunker och med henne hvarje erinran
af lifvets bullrande gyckelspel. Stillare blifva sångerna
i skogen. Foglarne lägga sina skimrande vingar till samman.
Tystnaden insveper sig i sin mörka mantel i dalarne. Såsom
stjernor samla sig mina tankar efter dagens trollglans
och resans besvärligheter till en stilla betraktelse.
"Än berättelsen då?" hör jag läsaren otåligt utropa. –
Aj! det var sant. Jag tyckte mig vara i paradiset, och nu
är jag utjagad derifrån för att i mitt anletes svett börja mitt
arbete. Välan! jag är färdig, och i den kommande afdelningen
skall jag, värde läsare, uppfylla mitt löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
