Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Företal till Babels torn, en rymdskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läsaren torde nu behaga i sällskap med min betrakta
genom det högra fönstret sjelfva domsalen. Den går, hvad
läsaren säkerligen utan min vink upptäcker, icke i några
räta vinklar, utan i mångfaldiga slingringar; ty rättvisan
bör i det gemena lifvet aldrig vara lik sig, utan tvärt om
sådan, att hvad som i den ena instansen är rätt, kan blifva
i en annan och högre alldeles rasande. Midt framför ett
aflångt bord ser man det så kallade domaresätet, en stol
med hög rygg och breda karmar, hvari man med största
beqvämlighet kan så väl ligga som sitta, allt efter
godtfinnande. Den liknar helt och hållet våra förfäders
stora länstolar, i hvilka de plägade taga sin middagslur,
hvarföre äfven Swift påstår, att ordet domaresäte egentligen
har ett feniciskt ursprung och skall betyda ett ställe, der
man brukar sofva, snarka, falla i djup sömn. Också tyckes
det vara öfverensstämmande med billigheten, att de, som under
halfva sin lifstid stått inför rätta, talat och advocerat,
under det andra sofvit, ändtligen i sin tur en gång få dela
den oskattbara njutningen att sofva, under det andra stå vakande
och advocera. Huru förhållandet här kan vara, må läsaren
sjelf döma. Hvad som synes är, att rätten försatt sig i
ett tillstånd af djupt tänkande. På ömse sidor stå parterna
med hvar sina dokumenter under armen; den ene tyckes
dock med ett slags triumferande min höja sig på tåspetsarne,
i det han framräcker ett papper, som lärer vara sjelfva
grundbeviset eller hvad man kallar: Hinc robur et securitas.
Domarens ansigte ljusnar härvid synbarligen. Af det i
fönstret stående toddyglaset, som troligen tillhör rättens
vaktmästare, sluter jag, att klockan är 5 eller bortåt 6 på
kvällen. Vaktmästaren förekommer mig något knäsvag;
kanske liknar han borgarefruarna, hvilka fordomdags, dock
blott tvenne gånger om året, böjde knän[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
