Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Dedikation till sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ämnar icke lemna några sviter efter sig. Om likväl
Tit. eller någon af bokens läsare skulle förmoda någon
frändskap (enligt giftermålsbalken) mellan Odalmannen och
henne, eller ock tvärt om någon skilnad till säng och säte
(enligt samma balk), så försäkrar jag, att så ej förhåller sig.
För öfrigt, så länge de äro barnlöst folk, lärer väl Tit.,
lika så väl som läsares, nogsamt inse deras paradisiska
tillstånd, enär hvarken odalsöner eller odaldöttrar ännu finnas
i lifvet.
För att få sin gumma genomsedd, luttrad ooh förbättrad,
ernade författaren genom någon aktad riksdagsman,
helst af det hedervärda bondeståndet, få henne motionerad
och derefter remitterad till det höglofliga ekonomi- och
besvärs-utskottet, som har med rikets tarfvor att beställa.
Men motionstiden var förfluten, och, när gumman allra först
lopp af stapeln, var det redan ett qvarters tjock is på
vattnet, snö på marken och en allmän längtan att få från
riksdagen skynda hem till de varma spisarne och det nybryggda
julölet. Hon nödgas sålunda helt oputsad träda ut i det
allmänna. Hennes bestämmelse är också icke att blifva
en riksgagnerska, en Kajsa Varg för ekonomi och alla
besvär; hon framställer sig i sin enfald utan anspråk, för
öfrigt stödjande sig på Tit. gynsamma förord. Hade jag
förtroende till gammalt, astrologiskt skrock, skulle jag tveka
att låta henne träda fram, emedan hon just föddes i gåstiden;
men, som jag icke strax tror på dylikt, har ej detta
afskräckt mig från företaget.
Jag borde väl nu sluta min vördsamma dedikation; men,
då jag föreställer mig Tit. vara, liksom alla andra, icke utan
ett slags nyfikenhet, har jag ansett för en kär pligt att
lemna en liten beskrifning på, hur min Odalgumma
ser ut.
Tit. torde allra först tillåta mig få berätta en liten händelse,
som sammanhänger med sjelfra frågan. För icke många år sedan
tilldrog sig i en viss småstad, att man supponerade, icke utan
skäl, besök af en mycket hög person. Genast uppstod hela staden
såsom en man för att rusta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
