Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre prosaiska uppsatser - Dedikation till sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett värdigt emottagande af en så oväntad gäst. Stadens
honoratiores samlades på rådstugan. Man snusade, man
hostade, man öfverlade. Stadens snickare, målare och smed
tillkallades för att höras i ämnet. Beslutet blef; att en
äreport skulle uppresas vid tullen, och rådhuset förses med en
transparang, föreställande gudinnan Svea, omgifven af de
fyra riksstånden. Det första gick lätt för sig. Borgmästaren
sjelf hade ett par dugtiga timmerstockar på sin gård, och
stadens bagare några tolfter bräder. Kryddkrämaren tillsläppte
papper och färg, apotekaren oljan. Spiken skulle sammanskjutas
af de öfrige. Man grep sig genast an. Snickaren hyflade och
snickrade, och smeden slog utan betalning i spik. Stadens
skönheter under anförande af borgmästarinnan plockade blommor
och bröto löf; och en poet, till profession informator, hemtades
från en herregård till författande af verserna. Stadens
källarmästare bestod fritt vin. När äreporten var färdig,
gjorde någon den reflexionen, att han möjligen kunde vara för
trång och att den höge resande lätt kunde sätta sig fast deri.
Nytt bekymmer och nya öfverläggningar. Borgmästaren, drifven
af en lycklig ingifvelse, fann dock snart på råd. Han reste
till närmaste residensstad, lånade sig der den bredaste kalesch,
som fans, och med den samma reste han på prof tre gånger in och
ut genom äreporten. Allt lyckades förträffligt. Nu återstod
transparangen. En gudinna skulle målas; men, huru en sådan borde
tecknas, hade sig ingen bekant. Tegnérs Svea var väl genom ryktet
känd; men ingen hade den till hands. I denna bekymmerfulla ställning
tillgrep man den utvägen att anmoda något af stadens fruntimmer
att sitta för målaren. Man började med borgmästarinnan. Hon
undanbad sig den äran. Man gick hela raden utför. Samma
resultat. Den hemliga orsaken lärer varit denna, att den,
som läte sig måla, ej sedermera under festiviteten och den
höga personens vistelse i staden kunde med anständighet,
och så länge transparangen satt på rådhuset, visa sig i det
allmänna, och i följd deraf måste försaka tillfredställandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
