Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brinnande lopp blodet i mina ådror. »Du måste,» tänkte
jag, »svalka dig, annars förtäres du i en ugn af lågor»; och
inom en qvart var jag midt i den skummande sjön, som
låg nära utom staden.
En lyckligare varelse hade visst aldrig någon
vattenmassa gungat. Också omfamnade mig böljorna rätt kärligt.
Solen steg just ned att äfven bada, och min upplyftade
nacke såg, hur hon redan sam på vattenytan. »Är det min
gudomliga Kristin,» ropade jag och sträckte ut armarne
mot henne, »o! jag ville föra dig öfver afgrunder af vågor!»
— »Ha! ha! ha!» hörde jag det skratta bakom mig. Jag
blef förskräckt, vände mig om och förargade mig, att några
skator kunnat så skrämma mig.
När jag hemkom, låg en förseglad biljett på mitt bord.
Jag öppnade den med klappande hjerta och läste: »För
edert biträde får jag aflägga min varma tacksägelse. Jag
har för min mor yppat, att ni är den samme person, som
behagat tilldela mig ett så oförtjent lof i edra verser. Hennes
liksom min anhållan är, att ni vid tillfälle är god och besöker
oss, på det vi äfven muntligen må få aflägga vår gemensamma
tacksägelse. Er gäldenär Kristin.»
Väl hundra gånger genomläste jag detta bref, tryckte
det till mitt hjerta och mina läppar. Jag granskade stilen,
satte papperet emot dagen, vände det på tusen sidor, betraktade
sigillet, tills jag ändtligen, trött af dagens äfventyr
och min uppspända fantasi, mottog Morfevs i mina armar.
»Förträffligt», suckade jag vid uppvaknandet, »hon är
dock min gäldenär;» och för att förvissa mig derom,
genomläste jag skuldsedeln ännu en gång. Nu blef det en
tillrustning, som knappast egt sin like sedan Xerxes’ härtåg.
Alla rockar, vestar, stöflar, krås och permissioner
framdrogos ur sina fördolda gömslen för att mönstras. I början
kasserades allt; men, sedan förståndet kommit såsom
medlare emellan, erinrande, att ingen tråd mer funnes i garderoben
med undantag af tofflor och några föråldrade plagg, gaf
egenkärleken vika för nödvändigheten och utvalde efter
moget betänkande följande persedlar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
