Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäfvande bröst steg jag uppför trappan, granskade ännu en
gång min klädsel och aftog hatten, för att lätta utgången
för tankarne, hvilka liksom på vågbalanser foro om hvar
andra upp och neder. Ändtligen inkommen i förstugan,
flög min skyddsgudinna mig till mötes, bad mig stiga in i
salen och sprang, efter en lätt nigning, uppför trapporna i
öfra våningen. Hon hade nemligen blifvit mig varse i fönstret,
slutade af min klädsel och min betänksamma gång till
besöket och ilade nu att för modern utbasuna, att jag var
anländ. Jag steg in i salen, blef till min stora
tillfredsställelse varse, att jag befann mig ensam, begagnade de
dyrbara ögonblicken för att återhemta mig, upptäckte med
förskräckelse en målad stjerna i midten af det bonade golfvet
och vek lyckligt förbi henne under suckar: »o! att du icke
må vara mig till någon olycklig förebådelse!»
Efter en stund inkom modern. Jag kysste med mycken
sirlighet handen, hvarpå samtalet öppnades med betraktelser
om väderleken, öfvergick till björnmenuetten och stannade
ändtligen vid tacksägelsen för verserna. Jag framstammade
några afbrutna ord om deras obetydlighet och min egen
oförmåga, under det jag i min förlägenhet nöp ett blad af
en törnros, som stod i fönstret, och stoppade det i munnen.
Ännu var det natt för mina ögon; men slutligen
uppgick solen. Mitt helgon inträdde, jag tog mina fyra
märkvärdiga steg för att kyssa hennes hand, men vågade
knappast uppblicka i hennes talande öga. Hon gjorde en nätt
nigning, tackade för gårdagen och vände sig till modern
med förfrågan, om téet fick intagas. Jag hade nu sett henne
ansigte mot ansigte, och troligtvis vill nu äfven läsaren
tillfredsställa sin nyfikenhet och få göra det samma. Se här
ett utkast till porträttet.
Mörkt hår har alltid varit min kasus och dito eldiga
lifliga ögon. Båda egde hon i rikaste mått. Som fullmånen,
när han träder fram ur en svartlockig sky, var hennes
bländande anlete, skärt och fint med undantag af färgen, som
var liljans och törnrosens i den innerligaste förening.
Barmen som en nyfallen snö; ögonen pittoreska som tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
