Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt inre. Vi voro sälla utan att veta eller fråga efter
hvarföre.
Himmelska tid, kärlekens och hjertats guldålder! Den
flyger med purpurröda vingar öfver idel blomsterfält af rosor
utan törne, af liljor utan maskstygn, af förgät-mig-ej utan
tårar.
I hvarje hjerta klappar en stor, en oändlig längtan, för
hvilken ungdomens mun ej ännu har något namn; men
detta kännes och erfares, då vi stå under pellen af en klar
sommarafton eller vid brädden af ett brusande vattenfall,
eller lyssna på en fogels ensamma sång. Liksom turturdufvan
framför en spegel, står ynglingen framför den blomstrande
flickan och kuttrar för den bild, han tror sig se der
inne och som han håller för systern till sin längtande själ.
Och denna stora önskan, denna brinnande längtan nämna
vi kärleken.
Förundra dig derföre icke, benägne läsare, öfver dessa
två svärmande älskare; de behöfva icke, såsom de slipade
verldsmenniskorna, årtusenden för att nalkas och försmälta
i hvar annan. En blick, en blomma, en vattenkanna, se
der hela tillrustningen! – här är hvarken visitkort, bjudning
på té och supé, slädparti och maskeradbal eller någon present
af fransyska blommor till kjortelgarnering för herr Torngrens
nästa trettondags-bal.
Vi väcktes ur vår förtrollning af fadern, som med en
käpp i handen höll på att göra anfall på krusbärsbuskarne,
dem han till höger och venster nedsablade. På hufvudet
hade han fått sig en gammal trekantig hatt, hvari han satt
några aklejor. Vi nalkades och han försäkrade, att österrikarnes
ena flygel redan börjat vika och samtliga rytteriet
tagit flygten. – »Söta, bästa pappa lilla, gör ej illa åt mina
buskar,» sade Kristin och klappade honom på handen.
»Nå, nå, mitt barn, du vill komma och mäkla fred, märker
jag; välan, arméen må få hvila på valplatsen öfver natten,
men i morgon skola vi ytterligare förfölja fienden.» Jag
frågade henne, huru länge hennes far haft denna sinnessjukdom;
hon svarade: »redan flera månader; men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
