Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma färg, som planket. Hur säll tyckte jag mig icke
redan vara! Jag satte mig genast vid mitt observatorium. –
Jag fann ingen lefvande varelse, med undantag af några
fjärilar, som efter vanligheten flaxade omkring på sina
tévattensvisiter. Träden, buskarne, rosenparterren, allt stod
som förlidne gårdag i grönskande eller blommande drägt; ett
saknades, deras skyddsgudinna. Dock snart skapade mig
min lifliga fantasi äfven denna bild. Jag såg henne, huru
hon hvilade med sin blick vid den sköna rosenbusken,
huru hon med en kind, glödande som dess rosor, afbröt
en qvist full med halfutslagna knoppar, skakade daggen af
den samma och gaf den åt mig; – då log hon så himmelskt.
Jag fattade hennes hand; jag lutade mig till hennes
kind; den brann som en eldsflamma; jag läste en deltagande
tår i hennes öga. Hon hviskade: »jag älskar dig», och ett
»evigt» från hennes läppar, besegladt med en eldig kyss,
sammanknöt oupplösligt mitt hjerta vid hennes.
Ändtligen, då alla mina forskningar voro förgäfves, tillpluggade
jag mina träögon för att gå bort. Hastigt hörde
jag en melodisk röst, och flux var jag åter på utkik. Himmel!
det var hon, som sväfvade fram mellan gångarne. Än
gick hon, än sprang hon, än försvann hon, än såg jag henne
åter, till dess hon, liksom gripen af en trollkraft, stannade
midt för rosenbusken. Hon stod der länge, liksom hon ville
öfverräkna hela rikedomen af knoppar och blommor, slog
ändtligen sina armar omkring dem, liksom för att på en
gång trycka dem alla till sitt hjerta. Vid denna åsyn ville
mina ögon liksom skjuta ut ur pannan för att kasta sig ned
för hennes fötter. Hastigt vände hon sig om, och med en
blick uppåt min boning sände hon en slängkyss, rodnade
dervid och försvann bakom parterren.
Jag väntade länge; hon återsyntes med sin lilla vattenkanna.
Allt närmare nalkades hon åt den plats, der mitt
stjernkikeri var uppstäldt, och jag stod verkligen rädd af
fruktan att blifva upptäckt, ehuru jag i mitt inre önskade
det samma. Hennes lätt fladdrande klädnad, som smög sig
liksom kyssande kring fötterna, den lutande ställningen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
