- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:55

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böjda armen, lockarne, som oupphörligen rörde sig kring
kinderna. – hvilken syn! hvilket skådespel! Nu stod hon
midt framför mig bland blommorna, lik en Flora i sin lustgård.
En lätt vind lyfte hastigt, lik en pust på en fladdrande
falaska, den tunna schaletten; den föll af och hängde
sig på en lilja, som, smålutande, likväl förmådde bära den
ljufva bördan. Men Gud! hvilket snöberg af bländande
hvithet, som den afundsjuka schaletten åter snart täckte
med sina korpvingar. Jag vågade knappast andas. Jag hade
säkerligen till slut blifvit upptäckt, om ej modern i det
samma ropat henne genom ett fönster att komma upp på
ett ögonblick. Vattenkannan nedsattes bredvid mitt observatorium.
Jag begagnade den dyrbara stunden, uppryckte
en smal spröta, som stod bland sockerärtorna nära bredvid
mig; i dess klufna ända fäste jag ett papper, hvarpå jag
med blyerts skref:

        Min är du. Här inne
        I känsla och sinne
        Du lefvande står.
        Att dig från mig skilja
        Ej menniskovilja,
        Ej listen, ej våldet, ej döden förmår.

                                Evigt din FREDRIK.

Jag trädde sprötan genom öppningen, och, under det
jag nyttjade det andra hålet till mitt ögas vägvisare, lyckades
det mig fullkomligt att på vattenkannans lock nedlägga
min trosbekännelse. Knappast var detta verkstäldt, förrän
det rann mig i sinnet, att jag begått ett dumt streck.
Besinna nu, tänkte jag, om modern, fadern, trädgårdsmästaren
eller någon annan oinvigd dessförinnan kommer och hittar
på att läsa hela episteln. Jag knäppte hop mina händer och
anropade Venus att, på samma sätt som hon gjorde med
Æneas, när han tågade till Kartago, så länge betäcka med
ett guldmoln min skrift, till dess egarinnan sjelf kunde anlända.
Jag bad ej förgäfves. Hon återkom, grep efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free