Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kosta henne sjelf; men hon vore nöjd, om konditionen
kunde landa till min framtida båtnad. – Min förskräckelse
vid denna oförmodade vändning i mitt närvarande tillstånd
kan ej beskrifvas. Den förlamade helt och hållet min tunga,
jag kunde ej svara ett ord. Jag utbrast i gråt; man tog
det för sorg öfver den förestående snara skilsmessan från
hemmet; min mor slöt mig i sin famn, blandade sina egna
tårar med mina och försäkrade, att jag skulle komma på ett
godt ställe och hon skulle ofta skrifva till mig. – »Var
nu inte något pjåk; hvad är det för lip!» dundrade förmyndaren,
»se här, gå och tänd eld på min tobakspipa, så gör
du någonting nyttigt!»
Ingen blund kom följande natten i mina ögon. Om morgonen
var mitt beslut fattadt att, så fort jag kunde, besöka
min gudomlighet. Men, knapppast var jag klädd, förrän
den fatale förmyndaren inträdde med ett: »Salve, mi Friderice,
är du färdig? Du måste ut med mig i staden och
handla.» Derpå upptog han en lång lista på kanel och
muskott, florshattar, priset på råg, gåsfjäder, tagel, trumpet,
Hjärnes plåster, 5 alnar kattun, 2 marker bomull, engelsk
tvål, etc. etc, och beskärmade sig öfver de många kommissionerna.
Jag måste följa med; – så tunga fjät hade jag
ännu aldrig trampat. På eftermiddagen smög jag mig ändtligen
ifrån honom och ilade som en blixt att söka Kristin.
Hon var ej att finna. Hennes mor och hon sjelf hade med
den sjuka gubben på morgonstunden rest åt landet. Detta
var för mig en ny sorg. Att icke innan min afresa få se
henne, trycka hennes hand och af hennes egen mun förvissa
mig om bestandigheten af hennes kärlek bragte mig
nära förtviflan. Hvad återstod? Att skrifva! Jag gjorde
det också, underrättade henne deri om min olyckliga ställning,
besvor henne att förblifva mig trogen och att snart
med ett himlabref fägna mig i min bedröfvelse. Brefvet
anförtroddes åt en gammal trotjenarinna, som lofvade att,
så snart mamsellen hemkom, frambära det samma och i öfrigt
iakttaga den djupaste tystnad. Jag förespådde henne
en rik gåfva och salade sjelf ihop några små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
