Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckelse något för hårdt i hästens sida, han tog ett
skutt ut i strömmen och jag började att skrika. Lyckligtvis
var hästen lugnare än jag och sam trots forsen med mig
tvärs öfver till motliggande stranden.
Mot qvällen framkommo vi till bestämd ort. Det var
en lördagsafton. Vi höllo utanför gården. En dräng kom
emot oss, tog tömmarne och hjelpte oss att spänna från.
Min förmyndare trafvade förut och jag ett stycke efter.
Framför några bistockar på gården stod en lång, magerlagd
figur i halmhatt, gråfärgad linnerock och med ett spanskt
rör i handen. Det var min blifvande patron. Vi helsade,
och jag blef särskildt presenterad. Han anmodade oss att
stiga in. Den sig så kallande hennes nåd, en verklig divisorska
i alla skinkfat, hvilket nogsamt skönjdes af hennes
skeppundsdryga volym, satt vid ett öppet fönster och rensade
gurkkärnor. Hon bar en halmkärfve på sig, hvilken,
likt Josephs i drömmen, alltid stod upprätt, då alla andra
bugade sig. Af den himmelsåt-sträfvande nästippen kunde
man förmärka, att det styrande mästerskapet inom den husliga
logen var henne anförtrodt. Det venstra benet hade
hon lagt under det högra uppå stolen, så att blott den ena
gåsfoten stack fram. Ögonen i det kullriga anletet liknade
små svarta pepparkorn i en smörklimp. Klädningen hemväfd,
blårutig och hoprynkad, med en tillfällig spricka baktill,
lik den på tapeter, hvarigenom man ser hvitlimningen.
Jag bugade mig mycket kruserligt, men vågade icke framgå
att kyssa hand, väl vetandes, att jag tagit städsel på
magisterbeställning med ty åtföljande degradationer. Af
patronen underrättades jag, hvar min kammare var belägen,
hur långt hans son avancerat i studier, m. m. – »Men,
min gud,» afbröt patronessan, »hvad skall man då med all
den der myckna latin, som du uppräknar, och som ingen
menniska förstår eller behöfver?» Och vändande sig till mig:
»Herrn kan väl fransyska?» – Jag framstammade ett: »Å-jo!»
och ämnade just framdraga ett par kraftiga argument till
latinets försvar, då den nådiga fortsatte: »jag önskar i synnerhet
min sons avancement i fransyskan, emedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
