Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
psalmförsök, samt åtskilligt annat, som mer tycktes höra till vis-
än bönboken. Knäfall var okändt. Med temligen svår kamp
fick jag honom dertill, sedan jag sjelf knäfallit, hvarvid han
flera gånger vände sig om och såg på mig under anmärkning,
att benkläderna deraf kunde förderfvas. Likaledes
infördes nya böner, det vill säga, man lärde sig de gamla.
Detta tog ej så alldeles väl, ty några dar derefter önskade
hennes nåd, som annars ej ville inblanda sig på något sätt
i undervisningen, en afprutning. Hvad Fader vår beträffade
var den på vers onekligen att preferera framför den, »Gud
förlåte mig», tillade hon, »gamla slagdängan på prosa.» Knäböjningen
kunde få passera, om man så ändtligen ville,
ehuru vår Herre ser lika tacknämligt till båda, endast andakt
dermed är förenad. Hon gick till och med in i skrifterna
och anförde publikanen, som stod. Jag gjorde åtskilliga
invändningar och anförde den gamla sedvanan vid
skolorna. – »Ja, jag vet det», svarade hon, liksom litet
skämtande, »ni brukar det derstädes, men det är helt annat;
och, som ni sjelf på detta sätt blifvit uppfostrad, undrar
jag ej, om ni deraf vill taga parti; men här är ingen latinsk
skola, inga perukstockar, inga bondpojkar! Dessutom hoppas
jag, min son så pass känner sin moral, att han begriper
både att bedja och läsa sitt Fader vår utan någon pedantism;
men hur avancerar det med fransyskan?» – »Å jo,
ehuru, sanningen att säga, han ej den synes vara mycket
försigkommen.» – »För all del, håll honom till flit härutinnan;
jag önskade, att han åtminstone till årets slut vore
så avancerad, att han kunde författa ett fransyskt nyårsbref
till sin onkel.» – Jag lofvade göra mitt bästa, ehuru det
innefattade ej mer och ej mindre än en färdighet, hvilken
jag icke en gång sjelf tilltrodde mig ega.
Ännu en strid hade jag att utstå. Vid hvarje ny läsning
mötte mig alltid min discipel med det inkast: så sade
och så lärde icke min förra informator; på det och det
sättet gjorde han; så och så frågade han; och, var det något
som ej behagade, så hette det: »min forna magister sade,
att det der tjenar till platt ingenting.» Hjelpte ej detta, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
