Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillades; »mamma har äfven sagt det samma.» Slutligen
ledsnade jag, utdelade en portion hårluggar och ålade tystnad.
Alla nya rockar, säger ordspråket, sitta väl. På samma
sätt med min unga herres flit; men efter 6 à 8 dagar inträdde
i dess ställe vid den tilltagande rötmånadens värma
den mest förstockade lättja. Jag försökte med den så högt
beprisade moralen af det lilla, jag kunde, men predikade
för döfva öron. Det närvarande aktade han mindre än ett
par gamla skosulor, och, hvad framtiden beträffade, ansåg
han den för en sållädershud, nog tillräcklig att deraf få både
schabrak och ryttarebyxor. Erinran om den barnsliga pligten
verkade ännu mindre. Förträffligheten och hedern att ega
kunskaper öfvergick alldeles hans begrepp så mycket mera,
som allt sammans förekom honom blott och bart såsom tvång
och pedanteri. Ett medel återstod. Jag föresatte honom
visst för dagen. I början hjelpte det ej. Långt in på qvällarne
hängde han näsan öfver boken utan att fullgöra sina
åligganden. Lika envis var jag. Hvad ej medhanns den
ena dagen, måste godtgöras genom ett par timmars tidigare
uppstigande den följande. Ändtligen inträffade den efterlängtade
krisis. Allt eftersom krusbären började öfvermogna
och päronen mjukna, växte fliten, så att han ofta en timme
före den vanliga tiden erhöll skollof. Men denna fröjd förblef
icke långvarig. Hennes nåd begynte beskärma sig, att
hennes son härigenom kom att slå dank och göra odygd, hvarmed
hon menade angreppen på äpple- och päronträden. Till detta
knorrande bidrog ännu en annan händelse.
Under stenkastningen i en dam hade han råkat slå ena
benet af en gåsunge; detta hände under en af öfverloppstimmarne.
Följden blef, att jag anmodades hålla honom
instängd och, om jag ej ville beqväma mig att ändra lärometoden,
åtminstone sysselsätta honom med något. Jag
sökte öfvertyga, att det goda syftemålet härigenom förfelades,
då man ej höll hvad man lofvade. – »Nå, så kan han då
åtminstone öfva sig i dansa; det hoppas jag ej måtte genera
magistern, som ändå går så mycket.» – »Visst icke,» svarade
jag något buttert; hvarpå hennes nåd gick in i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
