Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stjernbitar, då allt ruskar på sig och fäller fjädrar och
löf, sömnens flor skyler ej en gång halfva underfodret af
nattens långkofta, en fransysk tristesse utbreder sig öfver
allt; hvad är att göra, hvad är att företaga? Promenader i
det gröna låta ej mer verkställa sig, ej en gång i trädgården.
Man måste som snäckan qvarblifva inom sitt skal. Då är
det godt att inom hus ega utvägar till ett angenämt umgänge
eller till läsning. Hvad det förra beträffade, så var
beräkningen deröfver snart uppgjord. Hvad det senare
angick, så fans deraf ett ganska tunt förråd. Det enda hjert-
och nervstyrkande på den qvinliga toaletten innehölls i
några, hundra gånger lästa och återlästa, Kotzebueska och
Lafontaineska romaner.
En dag strax efter middagsmåltiden, det var just på en
lördag, efter inhöstandet af slarfsylta och hafresoppa,
närmade sig guvernanten min ringa person. Under ett sött
smil tillsporde hon mig, om jag ej egde några roliga böcker
att låna henne. – »De långa höstqvällarne äro så förbålt
tråkiga. Det är visserligen obeskedligt att begära, men
herr magistern har troligen ett godt urval!» – Härpå följde
en paus, derpå ett sakta lekande med flikarne af den befransade
schalen, slutligen en lätt rodnad, hvilken, lik en
tunn och hastigt framilande purpursky, flög öfver kinden.
Jag försäkrade henne, att jag ej egde några dylika; de flesta
vore på de döda språken, eller sådana, hvilka endast gagnade
mina studier.
Hon bad om förlåtelse; men hon trodde sig dock veta,
att jag ej helt och hållet saknade interessant lektyr. Hon
hade händelsevis en gång varit uppe i ett af kontoren på
vinden, min dörr hade stått på gafvel, och nog näsvis och
nyfiken hade hon tittat dit in och på min bokhylla
varseblifvit Rosa eller Tiggarflickan.
Jag kunde ej längre neka, skyndade genast efter den samma
och lade henne i den ansökandes hand. Tjenst föder återtjenst.
Guvernanten å sin sida erbjöd mig Ortenbergska familjens lidande,
såsom en högst förträfflig bok. Jag hade visserligen läst
denna gråtroman, men för flera år sedan, och korporalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
