Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sig sjelft. Du kan tänka, jag har upptecknat i min
almanacka de lyckliga ögonblicken, och jag räknar redan
öfver hundra kyssar, blickarne och handtryckningarna
oberäknade, som äro flere än sanden i hafvet. Ja, hon är
icke blott englaskön, utan äfven englamild. Ingen jordisk
varelse kan öfverträffa henne i dygd. Hon är till och med
religiös. Ej utan musikalisk talang, sjunger hon alldeles
hjertgripande. Vid åhörandet deraf är jag färdig att gråta
en hel näsduk full. Jag eger ett helt herbarium af blommor,
brutna af hennes oförlikneliga hand. Och hennes blick!
Se på solen, du uthärdar längre hennes strålar, än ett enda
af min Matildas brinnande ögonkast. Föreställ dig rätt
lifligt min sällhet och lyckönska mig att från ett brusande
haf ändtligen hafva hunnit en tryggad och efterlängtad
hamn.»
Jag läste och återläste brefvet. »Här är dock kärlek,»
suckade jag, »samt den till och med, som är verklig; och
du, arma själ, står ensam, lik en planta i ödemarken.» Jag
såg uti inbillningen omkring mig; men ingen fans, som
kunde förändra det ödsliga förhållandet. Dock, när man
är stadd i nöd, griper man efter den första planka, som
erbjuder sig. Menniskohjertat behöfver under hela lifvet
ett föremål att luta sig till; men häftigast låter detta behof
känna sig i ungdomen. Man går, liksom källan, ehvart det
bär, med det sköna sol-idealet inom sig för att öfver allt
utplantera det, än i en blomsternejd, och än emellan kala
klippor.
Lyckligtvis kom guvernanten mig till hjelp och manövrerade
icke illa. Än föll en näsduk ur hennes hand,
som jag fick den förmån att upptaga, än flög schaletten
från barmen, då hon vid patronessans tillrop från köket
skyndade i fyrsprång ur salen. Än måste jag hjelpa henne
att leta efter en tappad synål, och merendels blef jag den
lycklige upphittaren. Jag förstår ej huru, men oftare än
förut möttes vi i farstun, när hon nedkom från sin kammare,
och då stod hon alltid på nedersta steget af trappan
och lyfte sig med händerna mot ledstången i en halft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
