Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturens och byggmästarens händer, utan någon rappning,
med sin mossa emellan, och ini den timmersmeder och
kakerlakor. Golfvet liknade ett klaver med kippande
tangenter, oberäknadt spillningen efter ljusstöpningar
och all annan skirning. Man måste emellertid låta sig
nöja. Nödvändigheten med sin tvångslag hade inträdt. Rummet var
begagnadt till ett slags skräpkammare, ett slags hvarjehanda
till och med för höns, gäss och kalkoner under den strängare
årstiden. Jag hade emellertid nedflyttat och bar min
degradation med stilla undergifvenhet. Den sattes dock
snart på flera hårda prof.
Första aftonen, jag skulle taga mitt nattqvarter i den
nya boningsplatsen (min discipel hade redan begifvit sig till
hvila), förundrade det mig ej litet, att man stält en stor
läderpiska bredvid sängen. Hvad månde denna tjenstfärdihet
betyda? Är den ämnad åt mig eller åt discipeln? Piskan
var reputerlig, som man brukar säga, med en ganska lång
snärt, så att jag i min säng nästan kunde ligga och smälla
på min unge vän midt emot. Slutligen lade jag piskan
under sängen och gick till hvila. Men knappast var ljuset
släckt, förrän jag hörde ett galopperande på golfvet, en
rigtig kottiljon af råttor. Nu förstod jag, hvarföre piskan
blifvit inqvarterad i rummet. Jag tillgrep henne genast
och gjorde i mörkret då och då ett utfall kring golfvet.
Discipeln rörde ej detta mer än en sten; mig desto mera,
som, innan vanan med de nya gästerna inträdde, knappast
fick en blund i ögonen hela natten.
En annan sak tillstötte. En vacker morgon vaknar jag
under det förfärligaste urväder. Jag kunde icke se, icke
andas. »Hvad, utropar läsaren, var det då intet tak på
kammaren?» Jo, visserligen; men detta var ej något vanligt
urväder. Det kom ej ut- utan inifrån. Jag gnuggade
mina ögon och undanblåste yrmolnen, och hvad ser jag?
En älskvärd hushållerska med sex pigor i lintygsärmar,
sysselsatta med linhäckling. Föreställ dig, värde läsare,
sju häcklor i full gång, fjorton armar och stofthvirfvel
på stofthvirfvel, samt fru patronessan vandrande mellan detta sjutal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
