Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - I - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lisette, och hvad var naturligare, än att Bosander i hennes
sköte utgöt allt sitt hjertas qval. Hon sökte trösta honom med
den försäkran, att herrskapet nog lugnade sig. Hon hade för
grefvinnan sökt framställa händelsen på sin fördelaktigaste sida.
»Visserligen är hon mycket ond på dig och säger, att du aldrig
skall komma för hennes ögon; men vreden, liksom sorgen,
har sin öfvergång. Man måste afvakta tiden och gifva sig
till freds; emellertid hoppas jag, du står fast vid din lofven
om vår äkta förening.» – »O, du englarena,» utbrast Bosander,
»hur mycken tack är jag dig icke skyldig; nu först
inser jag till fyllest den oskrymtade kärlek, du bär till mig.
Hvilken välsignad balsam gjuter du ej på mitt hjerta! Hvad
mitt löfte vidkommer, så kan du vara försäkrad, att jag står
fast dervid. Men, lilla du, har du något till mat åt mig?»
– »Gack upp på din kammare,» hviskade Lisette, i det hon
hörde någon komma, flög till fönstret och gjorde sig ärende
med att uppdraga rullgardinerna. Bosander smög sig ut,
var inom en minut uppe i sitt forna rum, hvilket nu under
hans frånvaro blifvit förbytt till ett torkningsställe för
spenat och andra grönsaker.
Men solens skepp har redan kastat ankar i skogstopparne,
grefven går af och an på golfvet och ömsom svär
och ömsom gråter. Grefvinnan dricker fläderté och ligger
mellan lakan. Kammarjungfrun med knifven i mun letar
i skafferiet efter en metvurst, som skall halshuggas.
Licentiaten Bosander står vid sitt fönster och stirrar utåt nejden,
suckar och rifver sig i hufvudet, fattar sin tobakspipa och
stoppar och utblåser henne minst femton gånger, slår sönder
knogarne mot stålet och får ändå icke eld, öppnar
Horatius, ser den, men slår strax igen boken, går å nyo
ett par slag kring kammaren, stannar och ser med orörliga
ögon framför sig. Nu skummar det. Klockan är elfva.
Han gäspar och börjar afkläda sig. Men äfven häri är
vedermöda och bedröfvelse. Han kastar sig i skjortärmarne
på bädden och försöker sofva. Tusen omvexlande bilder
hålla hans själ i en qvalfull oro. Än vaggas han af och
an på ett ångfartyg, än skakas han på en kärra mellan grus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
