Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jagade han med en mängd löf i famnen efter några kamrater,
samt upphann och kastade dem öfver ända. Men
denna seger varade icke länge. I ryggen och på flanken
angreps han af de efterföljande. Striden upphörde dock
snart; men från denna stund fick Nahum af sina kamrater
binamnet Miltiades.
Om morgonen vaknade han så sent, att ingen tid fans
för honom öfrig till lexornas öfverläsning. Ankommen till
skolan, uppskrämdes han ännu mera genom den underrättelsen,
att på magisterns befallning färska karbaser blifvit
gjorda och att det var en vanlig plägsed att samma dag
profva dem. Spådomen slog ej fel. Knappt var magistern
uppstigen i katedern, förr än han, erinrande sig gårdagshändelsen,
befalde Nahum uppläsa sin lexa. Han började väl
flera gånger, och en bakom honom sittande kamrat sökte
genom hviskning hjelpa honom med resten. Men, antingen af
ärlighet att ej vilja begagna en annans biträde
eller slagen af sitt onda medvetande, teg han slutligen helt
och hållet. Två handplaggor dansade genast mellan tårarne
på hans hand. Men tragedien var ännu icke utspelad. Bibliska
historien framtogs, och läraren tilisporde en af gossarne,
hvad han förstod med Gamla testamentet. Då intet svar
följde, upprepade magistern med rytande stämma å nyo
sin fråga. Ändock intet svar. – »Är det fogel eller fisk?»
– Gossen, alldeles utom sig af förskräckelse, svarade:
»det är fisk, herr magister!» – »Är det fisk», skrek
magistern å nyo till, så att murarne skakades. – »Nej, det är
fogel, det är fogel!» – Då föll Nahum i ett gapskratt.
Hela stormen vände sig mot honom; men det oskyldigt
uppblickande ögat, som ej viste med sig något ondt, hejdade
för andra gången den uppretade läraren, och läsningen
fortsattes utan något vidare obehag.
Det var söndag. Himmelen hade ännu en gång kastat
öfver sina skuldror den ljusblå sommarmanteln, hängt vid
sin sida solskölden och bortblåst de små strömolnen, som
i morgongryningen, likt lätta dunmassor, framflugit öfver
den samma. Från domkyrkotornet dånade sammanringningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
