Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till gudstjensten. En skara af män och qvinnor skred
långsamt in genom dörrarna. Det vissnande gräset tycktes
darrande röra sig vid klockornas ljud; på grafstenarne
glänste ännu daggdropparne. De lutande korsen vredo sina
flaggor för en sakta sydostvind. Nahum skyndade äfven
in. Midt fram i koret var ungdomen församlad, afdelad
i klasser och stående på stengolfvet. Nahum intog sin plats
och såg uppåt dômen. En så majestätisk syn hade förut
aldrig nått hans blickar. Medan de andres ögon voro fästa
på några svalor, hvilka flögo rundt omkring, blefvo hans
likasom fastnaglade vid sjelfva templets högtidliga hvälfning,
dess många pelare, dess höjd och längd, den i tre delar
afskiftade altartaflan, den vördiga, fornåldriga, med guld
öfverdragna predikstolen, vapenrustningarna och de gamla
grafvårdarne vid templets väggar. Under syndabekännelsen föll
han jemte de öfriga på knä, och tårarne började tillra; ty
ty nu först ihågkom han sitt åtta dagars långa skuldregister.
Han hade ej sedan sin afresa tänkt på sin Gud, ej med
någon enda bön invigt sitt dagsarbete eller sin hvila, och
djupa suckar trängde ur hans bröst. Han såg sin mor
förebrående nalkas, och, innerligen sammanknäppande sina
händer, bad han till höjden om tillgift.
En mild flägt öfverfor hans hjerta. Han uppsteg tröstad och
lugn. Vid predikstolsversens början gick ungdomen
fram och satte sig å ömse sidor om gången midt för predikstolen.
Nahum kom att få sin plats midt emot predikanten. En något fetlagd
man med runda kindben och silfvergrått hår uppträdde och höjde
sin starka, inponerande basstämma. Det var just Mikaelsmesso-dagen,
hvars evangelium handlar om den störste i himmelriket. Han talade
om det olika sättet att bedöma storhet. »De väldige och
rike äro ofta stora på jorden, men icke alltid i himmelen.
Der står barnet, som eger ingen rang, intet guld, knappast
något namn, och är närmare fadershjertat, än de, som äro
fullvuxne och kalla sig store, fullvuxne icke i dygd, men i
last, stora icke på ödmjukhet, men på högmod. Barnet
vet ännu intet ondt, anar intet ondt, tänker intet ondt.
Huru väl, om de äldre kunde förglömma det gudlösa, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
