Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalkarlar, myrorna, släpa på sina timmerstockar, då han med
pipan i hand från betraktelsen öfver den vackra morgonen
rycktes till en motsatt, nemligen dalkarlarnes härjande
framfart. Med bestörtning ser han åtta man i skjortärmar
på sin äng i fullt krig mot jordtorfvorna. Förgrymmad
skyndar han fram mot rebellerna, då han finner dem
förskansade af ett 4 alnars bredt dike. Under många
omvexlande svordomar förehåller han dem ofoget, frågar, på hvars
befallning de vågat verkställa ett mot eganderätt så rakt
stridande företag. Med lugn fortsätta de sitt arbete, hota
honom med spadarne, mumla högst besynnerliga ord mellan
sig om en viss baron m. m. Folk tillkallades; efter många
ordvexlingar blir man upplyst om skälmstycket. Dalkarlarne
nödgas igenkasta diket; men upphofsmannen till det
elaka narrspelet fick man aldrig reda på.
I samma gård, der Karlvagnen hade sin hufvudstation,
ehuru han tidtals allt efter omständigheterna bodde än hos
den ene än hos den andre, på hvilkas bekostnad han då
lefde friskt, brukade en något fjollig arbetskarl söka sitt
uppehälle med vedhuggning och andra utsysslors förrättande
En dag nedgick vår man till nämde arbetskarl och höll till
honom i vedboden följande tal: »Min kära Magnus! I sanning
är ditt lif beklagansvärdt! Från solens uppgång till
dess nedsjunkande i Tetis armar måste du gå omkring och
hugga ved för att förskaffa dig ett nödtorftigt och knappt
tillskuret bröd, ehuru naturen ärnat dig till någonting långt
ädlare, högre och förträffligare. Låt den dumme, som ej
kan använda något annat af sin mensklighet än sina händer,
sysselsätta sig med att klyfva Oreaderna; men dig, som
med känslans eld förenar tankens flygt, har i sanning
naturen aldrig ärnat att ställas i en vedbod. Denna hatt du
bär, en relik sedan hatt- och mösstiden, dessa träskor, ett
gammalt inventarium sedan den egyptiska träldomen, denna
yllevest, som solen och dina mödor urblekt, nej, en sådan
drägt höfves icke en man af dina talanger. Dig tillhör att
bära en hufvudbonad af strutsfjädrar, omkring ditt lif en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
