Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans som hans kamraters pålitligaste hjelpreda. Hon väckte
dem om morgnarne, förhörde dem deras lexor, gaf dem
handplaggor, då de ej kunde, botade för utslag och kylsår,
medlade mellan deras tvister, gömde deras tobakspipor och
sökte alltid ställa till rätta, der något råkat på tok.
Sjuknade någon, så hade hon för honom en mors hela omvårdnad,
ingick till honom flera gånger i timmen, kände
på pulsen, höll handen öfver pannan, beströk tinningarne
med ättika, smakade alltid först på medikamentet, försäkrade,
att det ej var elakt, och lofvade, i fall af en beskedlig
intagning, en sockerbit eller en tesked sylt till belöning. Hade
någon gjort en odygd, som blifvit inberättad, besökte hon
gemenligen läraren för att, om icke afböja, åtminstone
mildra följderna af förbrytelsen. Gesäller och lärgossar voro
hennes dödsfiender, och traditionen förmäler, att hon vid
ett tillfälle blifvit instämd för rätta och pliktfäld för blodvite,
emedan hon träffat en smedsgosse om munnen med en såstång. Hände
sig, att någon af de studerande under terminen afgick med döden,
klädde hon sig alltid begrafningsdagen i sorgdrägt. Alla hennes unga
hyresgäster undfägnades då med kaffe, brändt på rågbröd eller ekollon;
sjelf satt hon i snibbdufva och hvitt sorgförkläde, ordade
om den saligen aflidnes förträffliga egenskaper, hans ogemena
kännedom af latin och grekiska, hvilket, i fall han
fått lefva, säkert banat honom vägen till en biskopsstol,
samt tillade, att, om den beskedlige gossen eller ynglingen
blifvit skött af henne, skulle han visserligen aldrig undergått
en så oförmodad död. Det enda man annars hade att förevita henne,
var en viss långfingrighet, så att i en bråd
vändning, om man ej hade ögonen kring sig, det lätt inträffade,
att hon i stället för en tog fyra skedar ur smörbyttan och skar
fem i stället för två skifvor af fläskskinkan.
Matinrättningen var enkel och sådan, som en ringa
djeknekost kan erbjuda, det vill säga: två rätter om middagen och
en om qvällen. Klädseln utmärktes af samma tarflighet. Galoscher
och rockar af kläde voro nästan okända; i stället brukades massiva
beckssömskor och plagg af vadmal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
