Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller andra hemväfda tyger, samt om sommaren benkläder
af skinn. Ur, ringar, kedjor och dylika klenoder utgjorde
en lika så stor sällsynthet för ungdomen, som Walter
Scotts tyger för Lapparne. Till hufvudsakliga nöjen
räknades kälk- och skridskoåkning samt bollkastning, hvaraf
man hade flera variationer under olika benämningar.
Bågskjutning öfvades äfven, hvilket stadens ankor och gäss
0fta till sin förskräckelse fingo erfara. Jernskodda pilar
voro dock strängt förbjudna. En art pilkastning skedde
med en half alns lång käpp, hvari en starkt tvinnad och
med flere knutar försedd tråd fästes. Pilen ungefär af ett
qvarters längd egde på sidan en inskärning och fästes på
detta sätt vid någon af knutarne, under det man med venstra
handen höll i pilen och med den högra, som fattade käppen,
hastigt drog till. Ofta uppnådde en sådan pil en beundransvärd
höjd. – Till småsaker hörde musicerandet på
rör- och pilpipor, kan-åkning utför bergshällarne på något
gammalt hästben, byggandet af snöfästningar och kullerbyttorna
i sandgroparne.
Några sysselsatte sig med fogelfängeri, och detta utgjorde ett
verkligt förledande nöje. Tidigt på morgonen
måste man begifra sig ut, om fångsten skulle lyckas. Glimten
af morgonrodnaden trädde genast ögonen fröjdefull till
mötes, de första strålarne af solen framblänkte, och nu
började tusen qvittrande stämmor att låta höra sig. Liflig
och munter hoppade emellertid den lilla grönsiskan i den
stängda buren, icke anande det bittra öde att med sitt söta
och ömma lock tjena sitt slägte till träldom och olycka.
Nu upphann man skogsbrynet, stegen fördubblades, man
såg sig omkring åt alla sidor, utvalde ändtligen en tjenlig
plats, upphängde buren, fullsatte honom äfven som trädens
grenar med sprenglor eller ock försedde man sig med en
slagbur. Hjertat klappade, kinderna purprades, ögonen
lågade, man pekade, man vinkade, man nickade, men intet
ljud från läpparne, man gick på tå, man smög, man hukade
sig ned, man gömde sig bakom och under buskarne; man
blef otålig, man satte sig på en tufva, framtog sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
