- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:145

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hårpiska och en svart, starkt tilldragen halsduk kring halsen.
Många stjernor och band. Minen allvarsam och nästan
butter. Helt kort och sakta besvarar han talet. Alla lägga
till örat och lysa Sefirerna leka i pudret på Nahums
magister och lyfta sakta en och annan lock. Klatsch! nu
smäller det; den förgylda kongliga vagnen är åter i gång;
alla buga sig; ett dystert allvar har lagt sig på åskådarnes
anleten, och nu rullar vagnen in genom slottshvalfvet, dit
mängden af nyfikna strömmar efter. Nahum steg ned från
sitt plank, litet misslynt och ej rätt tillfredsstäld med hvad
han sett, ehuru han ej sjelf kunde säga hvarföre.

Bittida den följande dagen afreste monarken; då tar
ej tid att förnya åskådandet, man satt stängd inom
skolmurarne. Nahum höll just på att baklänges läsa passivum
mordeo, då dörren öppnades och en hög, ärevördig
gestalt inträdde med biakopskors på bröstet. Alla uppstego,
och bugande gick magistern ur katedern fram på golfvet,
der han ytterligare gjorde en djup bock. Den ärevördige
tog honom i hand, bad honom fortfara och satte sig sjelf
på en bänk bland skolungdomen. Här exercerades nu med
alla möjliga latinska regler. Allt viste man; ingen enda
talade. Röda som trumpetare stodo gossarne. Emellanåt
ett förstulet öga på den gamle patriarken. Hans blick var
så god, hans uppsyn så vänlig. Nu gjordes ett uppehåll.
Han gick omkring och samtalade med ungdomen, klappade
den ene på kinden, strök håret ur pannan på den andre,
frågade om deras ålder, vilkor, föräldrar, om de fått se
kungen, hwem som var skickligast att spela fiol, sjunga,
kasta boll, hvad de i en framtid önskade blifva, med mera
dylikt. Slutligen framdrog han en stor rulle, stälde sig
vid sidan af katedern och fortfor: »jag har någonting högst
glädjande att säga er. Jag egde i går den nåden att
uppvakta Hans Majestät Han frågade mig om mina gossar
och huru de läsa och skicka sig. Jag kunde ej underlåta
att säga, hvad jag viste, det ni i allmänhet ären ganska
snälla och galanta. Härpå framlade jag edra stil- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free