Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas att åtminstone få sofva en timme längre om
morgnarne och roa sig en timme mer om qvällarne. Dessa
betraktelser tände i början den skönaste låga på det
ungdomliga hjertats altare; men, ju längre fram det skred
mot målet, ju färre dagar, som återstodo, dess mera
förändrade sig sinnesstämmningen. Man började öfverväga allt
det gagneliga, man genom den outtröttlige läraren inhemtat,
all den heder och ros, han förstått att förskaffa sina
lärjungar och i synnerhet den stora uppoffring af tid och
krafter, hvilka han slösat till ungdomens gemensamma båtnad.
Man blef allvarsam, man började ångra sina förra
önskningar; man blef ledsen, och vid åtanken på skilsmessan
fyldes ögat med tårar och hjertat insveptes i en djup
bedröfvelse. Från boken upplyfte man ofta ögat med en öm
rörelse på läraren under en tyst tanke: »ack! om du viste,
hvad jag nu känner, huru hjertligt jag håller af dig, huru
gerna jag önskade sluta mig i din famn!» Härvid tillrade
ej sällan en tår ned i boken, hvilken man så skyndsamt
som möjligt torkade bort med fingret, på det att ingen
skulle blifva den varse. Denna sinnesstämning intog efter
hand alla, äfven dem, hvilka mest blifvit ihågkomna med
riset och kanske någon gång orättvist erhållit en bestraffning.
Nu återstodo blott åtta dagar. Man trädde till samman och
öfverlade, huru man skulle begå den sorgliga afskedsfesten.
Efter åtskilliga förslag beslöts, att den sista morgonen
låta svartkläda skolrummet och katedern, upplysa
det så godt man förmådde, samt öfverlemna till tacksamt
farväl några afskedsverser, dem en af gymnasisterna, som
ansågs för ett snille, det vill säga, han kunde rimma hade
lofvat att författa. Man öfverenskom derjemte, att alla
skulle denna morgon väl kunna och tydligt uppläsa sina
lexor, samt angifva sig för dubbelt emot hvad man annars
plägade; likaledes, att den största ordning och tystnad
skulle iakttagas. Hvilken, som häremot i ringaste måtto
bröte skulle utan barmhertighet efter läsningens slut stutas
och handplaggas af kamraterna. Den sorgliga dagen inträffade.
Alla hade en timme förut infunnnit sig i skolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
