- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:156

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befann sig i ett förskräckligt uppror. Intet visst, säkert
och beståndande. Utomkring mig hastade allt till nytt lif
och uppblomstring, inom mitt eget bröst bodde död och
förstörelse. Jag liknade en förhärjad borg, ett nedtrampadt
fält, en öken utan sol, utan grönska, utan något lefvande
ting. Trött och betagen af dessa hemska känslor, nedsjönk
jag på bädden af det friska vårgräset, tryckte mina darrande
läppar mot marken och suckade; »o jord, huru tusen gånger
lyckligare är icke du framför menniskan, som kallar sig
din konung! Hvarföre blef jag icke ett grässtrå, en mask
eller en liflös sten? Hvarföre kan jag ej med hjertat äfven
slita detta qval ur mitt bröst och förinta min egen varelse?
Hvarföre fick jag den förföljande tanken till min plågoande,
och den förtärande känslan till min eld, och dessa tårekällor
att gråta med utan uppehör? Och det evigt, odödligt! Jag
tror, och tror dock icke; den döda bekännelsen på de kalla
läpparne är ingen tro. Det är is i mina ådror, och likväl
brinner jag och förtäres. Och hvar stannar allt detta?
Hvar är målet, slutet, hvilan ? En omätlig rymd utan gräns,
ett brusande haf utan strand. Och du, hvilken kallar dig
den heligaste bland böcker, alla böckers bok, all sannings
och frids källa, tala, jag vill höra! Jag vill gömma hvarje
ord i mitt bröst, trognare än snäckan sin perla. Men tala
icke med jordiska läppar och med pusten af denna dödsvind!
Väck mig, upplifva mig, tänd ljus här inne och utbred din
värma här, här inom detta tomma, iskalla likhvalf! Ännu måtte
det dock qvarfinnas en sträng på min själs luta; spela då
derpå, att jag må få höra, det jag ännu är mägtig af en minuts
lif, en sekunds suck!»

»Matt och bedröfvad vände jag mitt ansigte bort från
dagens stråle och gömde det bland blomstren. Jag förmådde
icke mera tänka. Nu hörde jag en i fjerran sjungande lärka,
och jag reste mig upp och lyssnade. Mot vestern nedflödade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free