Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beqväma sig att antaga samma ton. Skulle man sätta sig ned
att frossa, var det hennes pligt att genom en moralisk
dryckesvisa åtminstone i sista versen varna för svalg och
dryckenskap, äfvensom att påminna om: »att göra den usle godt
och vara beständig mot sin flicka.» Emellertid blefvo
menniskorna allt värre. De åto och drucko och togo sig
hustrur, besökte bordeller och spelhus, gjorde bankrutter,
diskontlån, mördade och stulo, lemnade tempel och bönehus
tomma, gjorde falska sedlar och smädade hvar annan;
barnmorskor blefvo en stående kast, under hvars vingars skugga
tygellösheten utplånade hvarje blygsel; presten skulle icke blott
föra boken och de heliga sakramenten, utan äfven plåsterburken
och lansetten, predika om potatisodling, färgstofter
och bästa sättet att förekomma brand och mältning på åkern;
skolkarbasen kastades i den evinnerliga fördömelsens eld;
i stället upptogs moralen med sina små sockergryn,
utmärkningstecken och rosenkransar; hvar man gick, stod, satt,
låg eller befann sig, hade man den hedersgumman för sig,
och sjelfva papegojorna lärde att frukta Gud och älska
fäderneslandet. I romaner, predikningar, teaterpjeser ville man
intet annat se och höra, än det som kunde uppbygga och
röra. Emellertid blefvo, som sagdt är, menniskorna ej en
hårsmån sedligare, och verldsförbättrarne kunde icke nog
förvånas öfver de felslagna beräkningarna. Man fortfor detta
oaktadt på samma väg, ehuru med lika slät framgång. Det
mest förundransvärda var, att icke allt störtade till samman
i ett bottenlöst och ohjelpligt kaos.
Denna teckning torde kunna anses såsom en tillräcklig
ledtråd för uppskattandet af vår excellens, äfvensom af
hans fantastiska äflande med dygdesällskaper och mera
sådant. Sin lycka hade han grundlagt i hoftjensten, der han
alltid förstått att lämpa sig efter omständigheterna; börden,
jemte de derifrån oåtskiljaktiga anspråk på höga platser,
hade äfven gjort sitt lilla till. Numera till åren, hade de
gamla idéerna så petrificeret sig i hans hufvud, att det
starkaste åskslag ej skulle hafva mägtat rubba en enda från
sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
