Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttaga det, så var det svårt vid att någon varseblef när krukan
inkom eller ens, att hon befann sig i köket. När nu brödet
uttogs, lade man kakorna på hyllor, stolar, bänkar och bord
att svalna; dessa blefvo slutligen alla fullsatta. Man stod
rådlös, hvar man skulle göra af det återstående, då någon
fick krukan i sigte och föreslog att gömma det öfriga för
gemensam räkning i krukan. Det hade i alla fall blifvit
så stor Guds välsignelse af kakor, att man med godt samvete
kunde smuggla undan litet för sig sjelf. Detta bifölls,
och man nedstoppade ända till brädden af krukan kakor
af alla slag. När krukan tyckte sig fått nog, gjorde hon
en liten tyst piruett, och i en bråd vändning, utan att
någon märkte det, hoppade hon vid köksdörrens öppnande
öfver tröskeln ut på gården och skyndade till sin väntande
herre.
Om någon var välkommen, så var det hon. Den unge
herrn lät sig väl smaka, tog krafter till sig och derpå en
så god sömn, att han sof, tills solen stod högt på himmelen
den följande dagen. Knappast hade han uppvaknat, förr än
krukan frågade, hur han mådde. »Ganska väl,» svarade han,
»med undantag af en svår törst, som plågar mig.» – »Den
skall jag nog dämpa,» sade krukan, hvarpå hon gjorde sin
vanliga piruett och trippade af till herrgården. Husfolket
höll då som bäst på med en stor brygd af det allra ståtligaste
öl, man kan tänka sig. Här tillgick det på samma sätt,
som vid brödbakningen. Sedan alla tunnor och åmar blifvit
fylda, återstod en god portion, för hvilken man ej hade
rum. Brygghuspigan föreslog då med de öfriges samtycke
att undangömma några byttor eller en halfså, hvarpå de
beslöto att hälla krukan dermed full ända intill brädden.
När de då skulle gå ut, följde krukan efter och kom så
obemärkt och väl undan.
Då hon hunnit fram till sin herre, gjorde hon för honom
den allra grannaste svängning, utan att spilla öfver det
ringaste. – »Hvad det ölet skall smaka mig förträffligt,» sade
han och satte munnen till krukan, hvarpå han visst drack
flera kannor. – »Det var för skönt,» trallade han och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
