Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre skräddar-societeten förmådde hinna fatt henne. Fröken
ropade: »hjelp! hjelp!» bad om förskoning, gret och
vred sina små mjellhvita händer; men fåfängt. – »Lofvar
du att gifta dig med min unga herre, så skall du slippa
lös,» sade krukan. – »Det lofvar jag och mer till,» svarade
fröken, »blott du släpper mig.» – »Skall ske, skall ske,»
sade krukan och nedsatte henne på den gröna ängen. »Här
har jag skaffat dig den allra vackraste jungfru i verlden
att bli din äkta hälft, pustade krukan mot sin herre; det
hade så när kostat mig lifvet, åtminstone öfverläppen och
öronen. Sköt er nu sjelfva, bäst ni vill, jag har annat att
pyssla om!» – Kort derefter stod på herrgården det ståtligaste
bröllop i verlden; der dansade äfven tjenstefolket
och alla skräddarne i tre runda dagar; men den underbara
krukan blef sedermera aldrig synlig.
Det är med oss militärer, alldeles som med sagan om
krukhoppan; ty det var en gång
Trenne unga fänrikar, fänrik A., fänrik B. och fänrik
C., hvilka dagen efter regementsmötets slut sutto till
sammans på det å excercisplatsen uppbygda värdshuset, för
att vid ett glas vin lyckönska hvar andra till godt slut på
kampanjen, samt dricka en hjertlig afskedsskål. Då de befunnos
anstälda vid kårer, som ej voro stationära, kunde
de vistas, hvar de ville; men, då regementet blott en gång
årligen sammanträdde till vapenöfningar, hade de ej hopp
om att åter träffas förr än vid den tiden. Sedan de en
stund samspråkat om hvarjehanda, såsom om de små äfventyr,
de kunde hafva haft under mötet, hvilket kompani
excercerat skickligast, och hvilka nya handgrepp blifvit införda
m. m., sade fänrik A.: »kamrater! det är ändå bra
tråkigt, att vi, som delat fältlefnadens besvär, så här plötsligt
skola åtskiljas! Hvarföre icke öfverenskomma att äfven
under den nu ingångna, långa tjenstledigheten vara till
samman. Vi kunna lefva, hvar och huru vi bebaga, bo i
Paris, Trosa, Köpenhamn, Nordkap eller på Kinnekulle, ja,
hvar som helst. Låt oss blifva ense om, att icke så här
snöpligt åtskiljas. Jag föreslår, att vi resa nedåt landet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
