Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon honom en karamell. – »Hm!» sade ryttmästaren för
tredje gången, ryckte ännu ett par tum längre bort, hvarpå
hon stoppade karamellen i hans mun och samtalet upphörde.
Fram på middagen aftågade de tre familjerna, efter att
af officerarne blifvit bjudna på en lätt frukost. Detta blef
ett skäl mer för bjudningen ut på landet, ehuru mycket
det kostade på ryttmästaren. De tre militärerna lofvade
att om måndagen i följande vecka börja sin rund, först hos
brukspatronen, sedan hos majoren och sist hos ryttmästaren.
Hvad det vagabondiska lifvet ändock har sina behagliga
sidor! Oxar, kor, gäss, ankor, får, getter, hvilken blifver
eder slutliga bestämmelse, der I gån från lifvets morgon
till eder dödsminnt på samma fält endast att tjena till
slagtoffer åt den rofgiriga menniskan? Men örnen och svanen
och hinden och hjorten, fria, lyckliga varelser, uppammade
i naturens eget sköte! Hvarje klippa, hvarje ström, hvarje
äng är eder egendom! Lyckliga S:t Simonister, som hafven
allt gemensamt, utan att i öfrigt dela deras öde! Gläd dig,
du väpplingsblad, du tretal! Snart nalkas andra dagar, och
då har den flygtiga nöjets gudinna för evigt rymt ur eder
famn.
När vi ännu hafva tre dagar på oss till måndagen (det
vill säga till de tre fänrikarnes afresa), så får jag såsom
sysselsättning under tiden föreslå läsaren, det han på
förhand med mig täcktes göra en rund till de tre familjerna.
Brukspatronen och majoren äro redan något kända.
Den förre hade tillbragt sina raskaste och gladaste dagar
under begynnelsen af Gustaf den tredjes tidehvarf för att
tala akademiskt, en verkligen glad tid. Han berättade ännu
med förtjusning, hur det ej var ovanligt att hafva en så
kallad liggare på bordet, hvarur man tappade åt gästerna.
Bellman hade han känt personligen och påstod sig varit
närvarande vid det tillfälle, då nämde skald afgaf till en
landsgevaldiger, på stående fot, följande impromptu:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
