Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hasselkäpp och kringklappar den förmenta tjufven. Under
martern framkröp bekännelsen, »att han vore ryttmästaren
sjelf och ville utvälja sig några trän till yxeskaft.» – »Ack!»
sade inspektoren, »jag ber tusen gånger om förlåtelse; det
var mig alldeles obekant; var så god och tag så mycket,
herr ryttmästaren befaller.»
Nu komma vi till hans fru. Salen ljusnade betydligt,
när hon inträdde. Var det den hvita klädningen, eller det
blixtrande halsbandet, eller den snöhvita pannan, eller det
mysande leendet, som gaf denna ovanliga glans, eller kanske
detta allt samman? När man gått sig utledsen på en äng
mellan höga ekar, lummiga björkar eller vidlyftiga
hasselbuskar, så blifver man liksom litet förtrollad, om man i
hast befinner sig framför ett fält af snöhvita sippor eller
doftande konvaljer. Den gröna enformigheten plågar ej längre
ögat; man står färdig att falla på knä och gifva blommorna
hvar sin kyss. Likväl, rörande den charmanta frun, nödgas
jag säga, att kinderna voro ej fullt så purpurstänkta, som
då vi sågo henne på balen. Få se, hvad ett godt glas vin
kan göra? Vi hoppas det bästa.
Kronofogden såg ut som en kyrkstöt, frodig och klumpfotad;
fracken i mångfaldiga veck baktill; länsmannen som
ett ridspö.
Nu anlände sekreteraren; dock, förlåt mig, han får icke
annu inkomma, ty jag har ej, mina herrar, allt i fullkomlig
ordning.
Först helsningar, tal om väderleken, sista balen ej att
förgäta, så några artigheter af officerarne till den vackra
frun, derpå planen till upptåget, landshöfdingens och
landssekreterarens utstyrsel. Se så! nu är allting färdigt. –
»Var så god och stig in, herr sekreterare! herr landshöfdingen!»
– En djup bock. – »Landssekreteraren i länet!»
– En mindre djup bock. – »Räntmästaren!» – En half
krökning på ryggen. – »Välkommen!»
Man snöt sig, man söp, man läste, man satte sig till
bords. Landshöfdingen fick sin plats mellan fru majorskan
och ryttmästarens fru; på ömse sidor om dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
