Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagsverkare eller forbönder till officerarne med förfrågan:
»komma ej herrarne i morgon, majoren väntar?» – »Veckan
ut här först,» blef svaret. – »O! jag rädes, jag får igen
min gastriska feber,» suckade ett genljud sex fjerdingsväg
derifrån.
Om jag ej fruktade, att min roman skulle komma att
draga allt för långt ut på tiden, det vill säga, icke utkomma
till jul, så hade jag i detta ögonblick något rätt roligt att
berätta om ryttmästaren. Men jag får väl lof att låta det
gå mig ur händerna. Läsaren må emellertid föreställa sig
något, som verkar ungefär det samma, jag menar skratt.
»Jag såg också hos en biskop, jag tror det var mer än
biskop.» – »Hvad såg ni? Fredmans Epistlar?» – »Bevars,
hur ni talar; jag såg» »Venus, uppstigen ur badet?» –
»Å, ni är då alldeles kollrig. Huru skulle en andans man
våga hafva något sådant (han, som skall drifva ut den lede
frestaren och korsfästa, om ej sitt, åtminstone andras kött),
ufven om det vore en skapelse af Byströms mästarehand?
Nej, hvad jag såg, var en stor svart pudel.» – »Det var
väl icke Mefistofeles heller?» – »Nej, han kallades, låt mig
draga mig till minnes, Janke Jensen. Namnet var underligt.
Det lät, som hunden blifvit döpt; – men nu till
sjelfva saken!»
Janke Jensen (enligt Bellmans påstående en dansmästare
i koret) var ett högst märkligt djur. Han förstod sin herres
minsta miner och vinkar, var lydig som en neger, och,
när han viftade med svansen, var det en glädje att se
derpå.
En dylik icke fyr- men tvåbenad tjenare hade majoren.
Denne kom en dag till brukspatronen, gjorde ställning för
de tre officerarne och framräckte trenne kort. Det var en
bjudning på boston. Anspråken voro sålunda till en början
betydligt nedsatta. Huru mannen envisades, måste fänrikarne
taga hvar sitt kort. A. erhöll klöfver åtta, B. spader
knekt och C. hjerter fru. Den sist nämde hade sålunda
utslagskortet. Minst af allt tänkte han dock på detta. Hjerter
fru och den vackra ryttmästerskan förespeglade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
