Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga så mycket som: jag dräper dig. Tärningarne rullade
kring, stannade och uppblickade på den oförvägne med
surmulna ögon. Han hade tappat. – »Får jag låna af
pappa,» tillade sonen med tämmeligen god hållning, »en
banko tia? vi få i morgon uppgöra våra affärer, och jag
skall då återbetala min skuld.» – »Du kunde ha vågat
något mindre,» sade fadern,» det är nästan för tidigt att så
der löpa med skägg.»
Fänrik C. begagnade ögonblickets öfverraskning för
att taga sin hatt och i all tysthet smyga sig bort.
Hvarthän? det får läsaren sjelf gissa. Han saknades likväl genast.
De tvenne kamraterna, hvilka på förhand anade, hvartåt han
vändt kosan, beslöto genskjuta honom. Vägen var ej öfver
en half mil. De togo efter anvisning af på en gångstig
genom ett par skogslundar och stodo klockan fem på
eftermiddagen helt nära ryttmästarens gård. De nedsatte sig
vid vägen. Sedan de väntat något öfver en qvart, fingo
de rymmaren i ögnasigte. Det var rigtigt ett skådespel
att se, i hvilka djupa tankedrömmar han tycktes vara
försänkt. Än hvisslade, än smågnolade han; än gick han
långsamt, än fort; än stannade han. Handen var satt i
barmen, hufvudet något sänkt. Emellanåt uppryckte han
grässtrån och satte dem i munnen. De två andra gömde
sig. När han väl gått förbi, slungade de ett dussin
grankottar i hans rygg och hukade sig ner bakom ett par små
granar. Han såg sig till baka, stannade, svor, vände sig
åter om och forskade åt alla sidor. Fåfäng möda. Han
kunde ej upptäcka någon. Han fortsatte sin väg, men
blickade under tiden småslugt åt sidorna. Någon gång
stannade och vände han sig om. Då intet vidare otyg
förspordes, återtog han sin förra jemna gång. Åter ett lager
af kottar i ryggen. Denna gången voro ej gyckelmakarn
nog snabba att dölja sig. C. förmärkte en rörelse bakom
några buskar. Han skyndade dit och helsades till sin
förvåning af kamraternas gälla skratt. – »Hvarthän, min bror?»
– »Ja, hvart ärnar ni er?» – »Samma väg, som du; till
den lilla vackra frun; ha! ha! ha! ha!» – C. såg något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
