Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svällande, leende törnros. I löjet ligger något skälmskt och
klipskt. Lägger jag den lilla, fjäderlätta, röda bladfisken i
hennes hand, hur spritter han ej! Hon är säkert af ett
sangviniskt temperament. Akta dig flicka! Guden har redan
spänt sin båge, pilen är redan lagd i rännan. Ack! ännu
blott ett himmelskt ögnakast, och äfven du har en älskare,
hvilken på båda sina knän ligger framför dig.
Men till hvilket brusande haf komma vi ej nu? En
rigtig svartsoppa af kolera. – Fy! hur kan man komma
fram med dylika liknelser! – Ursäkta! jag menade det
koleriska temperamentet. Stolt, eldigt, halft befallande står
den tredje statyn och bjuder icke öfver en älskare, men en
slaf; det är ej nog, att han ligger på knä, han måste ligga
på alla fyra, kyssa stoftet af hennes fötter. Det är fröken
Felicie, framför hvilken littera C., det vill säga fänrik
Carl tumlar sig i gruset. – Det är åska i luften, säger
man, när himlens kinder antaga en brunett eller en nära i
koppar stötande färg; och när då ljungeldarne bryta fram,
blixt på blixt, huru bäfvar ej hjertat i bröstet; och när då
strålen far ned, sjuder ej böljan, splittras ej klippans barm,
smälter icke stålet för de heta kyssarne? Sådan var Felicie.
En drottning, en gudinna, hvilken man egde rätt att
tillbedja, ej att älska.
Sällskapet steg in i salen. Hvilken motsats! Den
vedervärdiga ryttmästaren traskade der upp och ner i sina
paltiga kläder. Visiten var honom icke välkommen, ty det
gälde aftonvard, tre pipor tobak och kanske äfven
qvällsvard. För höflighetens skull bad han de unga herrarne
sitta ned och vara välkomna. Damerna ingingo i ett annat
rum, som jag gissar, för att något städa sig. Besöket
bestod ju af militärer!
»Det är förunderligt,» tog ryttmästaren till ordet, i det
han flyttade hatten, hvilken han köpt af den der tjufven
för en tolfskilling (efter hvad läsaren vet), från
fönsterkarmen och hängde honom på spjellet, »hvad naturen stundom
är produktiv, der man ej har henne af nöden. Jag eger
en gagnlös racka, som i natt kommit fram med icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
