- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:277

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herrn är, äro drängarne. Det gafs ingen vrå, der man ej
spelade kort; ingen vägg, mot hvilken man ej kastade
kronvägg, och ingen backe, på hvilken man ej om söndagarne
singlade klafve och krona. Majoren föredrog ej minsta
försummelse eller lättja, utom i ett fall, när det skedde
med trumf ess i hand. Då han vid ett tillfälle skulle gifva
sin kusk påpackning, undvek denne lyckligen faran, i det
han lät en kortlek falla till marken. Både han och majoren
började att plocka, och inbalsameringen uppsköts för den
gången.

Då jag ej har råd att tillställa många och stora kalas,
knappast tid att bevista dem, får läsaren förlåta, att jag
öfverhoppar majorens. Tillställningen var ej heller
synnerligen lysande, till och med något tråkig. Förnämsta skälet
var, att det egentligaste fattades: den lilla, älskvärda frun
med du tre systerdöttrarna. Hon hade blifvit opasslig,
kanske ock förkylt sig den der aftonen; läsaren vet, hvad
jag menar. Ryttmästaren kom i stället, åt för dem alla
och blef också efter vanligheten sjuk för dem alla. Denna
gång var det likväl icke kalkonen, men en gödkalf, hvilken
anklagades för »vrängda framställningar» i underlifvet.
Brukspatronen reste snart. Han var ensam. Systern kom sällan
utom gården. Länsmannen stod väl ännu icke qvar med
händerna mellan staketspjelarne, men han var i stället
förhindrad af en auktion i grannskapet. Kronofogden var
tillstädes och trumfade med brickorna i brädspelet.

När ryttmästaren tog afsked, öfverlemnade han de sex
hundvalparne, nedlagda i en korg. Fänrikarne betalade
hvar sin halfva riksdaler för stycket, säger tre rikdaler.
Det gjorde en förträfflig verkan. Ryttmästaren anhöll på
det förbindligaste, »att fänrikarne ville vara goda och helsa
på nästa torsdag» (detta upprepade han med höjd tonvigt
trenne gånger), »ty,» tillade han, »det är min lilla hustrus
födelsedag. Intill dess, hoppas jag, hon tillfrisknat.» –
Officerarne tackade och bugade. Artigheten å ryttmästarens
sida gick nu så långt, att han vid det slutliga afskedet
kysste dem, allt för hundvalparnes skull. Fänrik Axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free